Fin ljust gyllene färg. Goda mognadstoner med kavring, nötter och honung, samtidigt elegans och pigg friskhet med citrustoner, klockrena syror och ett långt mineraliskt slut. En fantastisk start, kanske kvällens godaste vin i min mun. Dricks perfekt nu men är långt från att vika ned sig.
Oväntat mycket petroleum, och en i övrigt något dammig och stenig doft. Våra gästers gissningar på Trimbachs Cuvée Frédéric Émile känns plötsligt klockrena utifrån hur vinet beter sig, men jag vet ju vad vi dricker. Smaken är slank och en aning besk. Vinet är klart gott, men jag hade nog hoppats på lite mer. Och de en gång så älskade petroleumtonerna kan gärna få försvinna från min riesling, tack. Punkarn provade också nyligen.
Örtig, grön doft med bark, malört och grönpeppar samt lite rök och chark bland björnbärsfrukten. God, lång smak med rejäla, korniga tanniner och lite kininbitterhet i svansen. Lite diskussion kring bordet om vinets karaktär. Sexig och krämig fördes fram. Ha, säger jag. Det här är en gammaltestamentlig rackare som aldrig har knullat. Sträng och sipp, men väldigt god. Att det är en nordrhônsk syrah är väl egentligen uppenbart redan från första sniffen ur karaffen, men eftersom det finns ett tema begriper jag inte hur det andra glaset skulle kunna passa in.
Jag vill nämligen sätta Voges nollfyra i Italien. Det spelar ingen roll att ni visar mig etiketten. Här får man körsbär, rött äpple, nagellack, blommor, mintig polkagris och lite fatig bittermandel i en allmänt vinös doft. Smaken är god, aningen längre än grannen, men det finns ju absolut ingenting som talar för norra rhône eller syrah enligt min mening. Ser nu att bordet ville till Italien även när jag hällde nolltrean för några år sedan. Ett vin som kanske mer är ett resultat av källlarbete än jordmån och ursprung...
När det gäller Piemonte tycks mina smaklökar bli allt mer traditionalistiska för varje år, så frågan är väl hur Luigi Piras viner egentligen landar nuförtiden? Riktigt, riktigt bra måste man säga. Det här är en vacker avvägning mellan tradition och lite modernitet. Fatkaraktären är urläcker, och låter terroiren få fullt spelrum. Menthol, tobak, körsbär, blommor och nagellack. Alls inte för tungt och mullrigt, men visst är det en Serralunga. God och lång med greppiga, tättvävda tanniner. Vinet är fortfarande ungt och kommer av allt att döma att hänga med i många, många år. Sannolikt ännu bättre om fem, men stor leverans redan nu. Alltså 2004, vilken jädra årgång det var. Skall köpa lite mer Pira när nollåttorna dyker upp.
Röd hallonfrukt, ljusa kryddor, lera och lite kött. Fin pinosity, nedtonade fat och skön karaktär. Hyfsat lång och rätt elegant, men förstås för ung för att kunna visa upp hela registret. God att dricka nu, men framför allt en för mig nyttig avstämning angående stilen hos d'Angerville. På återseende runt 2010...
9 kommentarer:
Inspirerad av den suveräna -02 i december korkade jag också upp en -96 Paillard nyligen och blev lätt besviken då den hade gått lite för långt. Detta har hänt mig flera gånger med champagner från -96 och börjar bli allt mer skeptisk till att långlagra. Paillard -02 är ju som sagt suverän redan nu
Jag blev bjuden på just det här vinet för några år sedan och tyckte att den flaskan kändes lite trött. Den igår var dock helt fenomenal.
Det är väl som de säger - efter 15-20 år finns inga bra viner, bara bra flaskor...
Gammaltestamentlig rackare ... Årets vinformulering redan! Och det om ett vin som låter härligt, konstigt nog.
I övrigt då, druckit för lite Voge egentligen, men brukar "vinöst" dyka upp när hans grejer finns i glaset? Och är inte det, egentligen, i dessa terroirtider lite av en diss? Flyga från Frankrike till Italien i källaren synes mig inte allt för svårt numera.
Kan inte ens skylla på autocorrect ...
"Brukar INTE vinöst" skulle det stått ovan.
Jo, lite av en diss är det kanske. Vinet var gott, men det går inte att komma ifrån att uttrycket känns en smula utslätat.
Vi drack Roseneck 09 i fredags och upplevde nog en betydligt fräschare flaska. Bra balans mellan gulfrukt och sten, bara lite 09-sprit i svansen om man inte passade temperaturen, och fritt från Statoilmack och damm. Olika falla ödets lotter.
Kul att läsa din blogg som vanligt frankofilen.
Om jag får vara lite kritisk till ngt så är det väl den här lite ryggmärgsaktiga uppdelningen av vinmakare i Piemonte i "traditionalister" och "modernister".
Den används tyvärr av många som skriver om Piemonte, men inte så ofta om andra vindistrikt vilket verkar lite märkligt. I slutändan så verkar begreppet anvädning mest handla om huruvida vinmakaren använt barriquer (eller rättare sagt om provaren känner karaktär av nya fat) eller ej och inte alls om hur "moderna" eller "traditionella" dom är i sin vinmakning (eller skötsel av vingården heller för den delen).
Det finns ju massor av vinmakare som inte använder ny ek men gärna tar till sig av modern vinmakarteknik av alla det slag. Dom kanske har övergivit konstgödsel och bekämpningsmedel och kör organisk. Vad är det ? Traditionellt eller modernt ?
Anders - vi drack slattar i söndags och Roseneck hade faktiskt rensat upp sig en del men klart mindre petroleum. Skumt. Samtidigt kvarstår den lilla känslan av besvikelse, fortfarande aningen störande beska och för lite elektricitet...
Anonym - det går väl inte att komma från att Piemonte traditionellt sett handlar mer om botti än rotofermentors och franska nya småfrallor? Jag tycker inte det är så konstigt att kalla exempelvis Roagna för tradionalist och Clerico för modernist. Men visst har du en poäng. Efter de värsta excesserna på slutet av nittiotalet har ju de flesta producenter dessutom hamnat i någon sorts sansad mittfåra. Till och med Clerico har dragit ned på eken sedan några år... Piran var för övrigt svingod.
Hej!
Jag heter Emil och har nyligen startat webbplatsen Svenska matbloggar - en samlingsplats för svenska bloggar inom mat och dryck. Vårt arkiv är för tillfället alldeles för kalt, varför jag vill tipsa dig om att du kan lägga till din blogg där. På så sätt kommer fler potentiella besökare hitta till din blogg.
Med vänliga hälsningar,
Emil
http://www.svenskamatbloggar.se
Skicka en kommentar