2010 Domaine Santa Duc Les Quatre Terres bjuder på för producenten typiska mörka, lite köttiga drag med körsbär, lakrits och örter. I munnen får man lite generös värme och en god struktur. Fin att dricka nu, i en direkt, okomplicerad stil. Inte så mycket att orda om. (87-88).
2010 Xavier Grenache Vieilles Vignes är en nykomling nu i mars, sannolikt ett specialgjort vin enkom för monopolet. Här handlar det om ren frukt - hallonkola med några körsbär i mixen. Smaken är rätt sötfruktig och ganska enkel, men ren och snygg med lite tjong i baken. Det funkar, klart välgjort. Torde bli en hit till sommarens grillkvällar. (85-86)
2011 Delinea 300 Pinot Noir är också en nyhet nu i mars, producent är välkända Sokol Blosser. Det här alls ingen dålig pinotkaraktär för under hundralappen. Nosen är oerhört druvtypisk med hallon, jordgubbar, körsbär och kanel. Munkänslan slank i svalodlad Oregon-stil med fräscha apelsinsyror. Lite gles och kort, men god. (86-87)
Guigals Côte-du-Rhône brukar jag rekommendera när kollegor och vänner ber om vintips under hundringen. Bäst att se om nollnian är up to snuff. Och visst är den det. Här får man som vanligt ett riktigt franskt tjut, med lite hederlig merde under den väldigt sydländska karaktären av körsbär, björnbär, kött och örter. Årgången är generös att dricka nu, med en god matvänlig stramhet. Bra grejer. (87-88)
2010 La Bastide Blanche måste vara en gjuten kandidat till mest lagringsdugliga vin i sin prisklass? Det här skall förstås egentligen få runda av sig under många år på rygg, men vad katten. Det går såklart att dricka nu, bara man ger det lite luft och vet vad som väntar. För nu snackar vi tokfranskt tjut. Det här är så kompromisslöst i sin stil att man känner baskern växa ut. Det är funkig bondgård tillsammans med mörka bär, lakrits, bränd jord, pinje, violer och en gnutta röda bioäpplen. Smaken bjuder på ordentliga tanniner och rejäl koncentration med lite beska i svansen. Fråga mig inte hur mineralerna lyckas glittra till i mörkret, men det gör de. Ungt som tusan, och ruskigt mycket vin för pengarna. (89-90+)
2006 Terredora Taurasi Fatica Contadina smög sig in i ordinarie i höstas, till ett pris långt under tidigare årgångar. Märkligt nog har jag inte hittat några internationella recensioner av just nollsexan. Samtliga bedömare på Cellartracker verkar också vara svenska. Det är inte svårt att dra på sig foliehatten och försiktigt fråga om inte producent och importör lyckats få till en gammal hederlig cuvée suédoise för att kunna möta de volymer som krävs för en listning i ordinarie sortimentet?
Nåja, vinet är gott hur som helst. Doften öppnar med en del uppenbara nya fat med chokladpraliner, fudge och kryddor. Tobak förstås, och så körsbär, lakrits och lite grus. Greppig munkänsla med rejäla tanniner, bra syror och en gnutta beska i eftersmaken. Det här är karaktärsfullt och gott, och försvarar sitt nuvarande pris utan problem. Jag dricker gärna igen, men inte katten ligger det på samma nivå som andra årgångar? (89)
2011 Chermette / Domaine du Vissoux Fleurie Poncié bloggade jag alldeles nyligen, och det finns väl inte så mycket att tillägga. Annat än hur mycket kärlek det här är. Hallon, blommor och en liten grön kant av örter och gräs. Klunkbar, flörtig, lätt i anslaget men inte utan djup. Sköna steniga mineraler. Tycker det här är så jäkla gott, men förstår att stilen inte är för alla. K hatar sådana här grejer, och kan numera nosa sig till en naturlig bojo nästan innan korken är dragen. Jag får väl dricka de här flaskorna själv, för det här vill man bara ha mer av. Klockren nyhet som verkligen behövs. (90)
2007 Vajra Barolo Albe smakade jag första gången på en obloggad lunch med Giuseppe Vajra i höstas. Det här blir ett fint återseende. Detta måste utan tvekan vara den bästa nebbiolon i ordinarie sortimentet, och levererar rikligt med druv- och ursprungstypicitet för pengarna. Fin parfym, med nypon, kött och lite grusväg. Syrorna har kanske inte riktig spetskompetens, men de räcker till och årgången har å andra sidan gjort vinet helt begripligt redan nu. Inte minst en riktigt skön ingång till Piemonte om man nu inte har smakat vinerna därifrån. Köper fler. (90)
_____________________________
Ja, det här var ju inte dåligt. Känslan är positiv efter alla flaskorna, utan direkta floppar. Nu plockade jag ju förstås inte blint från hyllan utan hade koll på vad jag valde, men nog finns det en del sköna grejer i ordinarie sortimentet trots allt. Fast allra bäst smakade nog en annan marsnyhet. Speciellt om man dricker den med ömmande kropp efter bastun efter massvis med fjälluft och mängder av skidåkning både nedför och (mest) uppför.
13 kommentarer:
Kul, vi hade en liknande låda med oss på vår skidvecka före påsk.
Chermettes Fleurie är ju strålande i sin stil och undertycker verkligen att mer inte nödvändigtvis är bättre, vilket de två CdRerna ju bevisar med all önskvärd tydlighet.
Santa Duc CdR tyckte vi var lite vresig och djävlig första kvällen, tung och alkoholstark, men efter en natt i kylen klart behagligare.
Xaviers Grenache landade bättre hos oss. Sötfruktig, javisst, men om man inte vill ha det så köper men ju inte det här vinet...
Vi passade på vajras Barolo, men borde nog ompröva det beslutet efter att ha läst ert omdömme.
/Janne
Santa Duc är ju alltid bullriga och vresiga i stilen tycker jag, det märkliga undantaget är deras prestigecuvée Hautes Garrigues som jag tycker känns mycket snällare mot huvudet redan som ungt...
Och visst handlar Xavier mer om flödande ren hallonröd frukt. Snyggt hantverk men kanske lite enkel? Skulle inte gnälla om grannen hällde det på en grillkväll i sommar som sagt...
Testa gärna en Vajra och berätta vad ni tyckte.
Poncié låter ju alldeles förtjusande. Jag gillade Lafarges L'Exception och den är väl ganska närliggande i stilen eller?
Gillade du L'Exception torde Poncié landa utmärkt. Fast Poncié är faktiskt bättre.
Kul post. Att läsa den kändes lite somm att vara tillbaka i bloggosfären som den en gång var, när man kunde läsa viner i bekväm prisklass tillgängliga på SB, omskrivna på ett sätt som väckte nyfikenhet. Fan vet om du inte lyckas få mig över tröskeln till bolaget för att ploca upp ett par Poncié. Kanske skulle man ta å testa den där barolon också ?
Det är bara att hålla med dig, Ingvar. Roligt och befriande med tillgänglighet i första fokus. Inte sagt att det andra inte behövs men det är roligt med variation. Känner också ett riktigt sug efter att prova Poncie och Barolon. Det tackar vi för.
"Blandade påhopp" ;)
Välkommet old-school-inslag i den förtappade vinbloggosfären. NB - det är inte det att det saknas folk som tycker till om de här grejerna. Det som saknas är vettiga och substantiella utsagor - som den här.
Håller med om Albe, fullt ut. Måste prova beaujolaisen. Kanske Ingvar kan köpa ut?
/Patrik
Påtal om sådant som inte är lika tillgängligt, har du, eller någon annan för den delen, provat Hautes Garrigues 10? Jag är mäkta sugen att prova men misstänker att det är smärtsamt ungt. Säg gärna motsatsen..
Vilken mycket trevlig lattjolajbanlåda! Bojon är väl så bra som ett Gamayvin någonsin kan bli. Kan inte annat än hålla med om att Vajras instegsbarolo håller ett makalöst lågt pris på ett vin av såpass hög klass från detta överprissatta DOCG. Och det lär ju dessutom växa till sig väl över åren för dem av oss som har både flaskor och självdisciplin.
Min gissning är att Albe är så bra det blir just nu och något år framöver. Och barolo i allmänhet är väl ändå allt annat än överprissatt? Det handlar väl som vanligt om att välja sina inköpskanaler?
/Patrik
Bastide Blanche köpte vi bara tre av 2010, även om det blev en 7-8 av 2009:an, men det blir fler 2010:or nästa vända jag är i Sverige. Det är ett dunderochbrakvin som absolut rekommenderas varmt. Har också noterat dina fina erfarenheter av Guigals CdR på min inköpslista. Låter bara för god!
Xavieren blev vi dock inte så där särskilt imponerade av... Min fru klagade nästan högljutt på den, och då fyller vi istället förråden med annat.
Italienska viner: jag är ju bara novis på Italien, men föredrar Nebbiolosar som ej är förväxlingsbara med Pinot noir-viner. Hoppas kunna spara undan iaf någon stackars Vajra en 7-8 år till. Tar också tacksamt mot tips på bra inköpskanaler av bra Piemontesiska nebbar. Efter mina erfarenheter dansar bra Barolosar i samma liga som bra Bordeaux, dvs sällan under 500 kr.
Så, ikväll drack vi Vajra Barolon. Jag gillade men A tyckte att den var lite vrång. Och nog finns där ek. En lite bitter eller besk ton som jag förknippar med fat.
Men på det hela taget en bra Nebba för en vettig peng. Jag köper några till.
Till hamburgare på hemmamalen hängmörad högrev. Det blir ju en helt annan rätt än med köpefärs som innehåller vad bara gud och slaktaren vet.
/Janne
En makalös provning i afton med 3 x 4 röda viner och kronjuvelen 1993 Château Pajzos Esszenzia som avslutning (Parker 100 p). Både Vajras instegsbarolo och Poncié var faktiskt med. Barolon var lite lågmäld. Poncié gav upphov till kvällens ärligaste utrop:
"Jomen, det är ju faktiskt nästan som ett riktigt vin!"
Det skrattade vi alla MYCKET gott åt :-)
Kvällens bästa flight var tveklöst de 4 vinerna från Priorat med en del mognad. Wow!
Skicka en kommentar