Jag vet att man kanske inte kan tro det om man läser den här bloggen, men det händer faktiskt att jag blir sugen på spanskt vin. Idag var en sådan dag. Möjligen triggades det hela av att jag såg den här juninyheten på hyllan när jag egentligen bara skulle köpa några öl. Att kvällens meny skulle bjuda på en rejäl entrecôte med grillade grönsaker och en klick béarnaise kan också ha spelat in, precis som minnena av nollfemman.
Ett spontanköp senare är det dags att njuta av maten och vinet. Och att försöka dra några slutsatser:
1. Det här känns som en modern, fyllig Rioja, med ganska maffig, ren frukt lagrad i övervägande fransk ek. Inte så mycket av dill och oxidation med andra ord.
2. Har man svår ekallergi är det nog inte värt att ens prova det här vinet. För nu snackar vi rostade fat. Kaffe, choklad, kryddor, tobak, fudge och kåda. Det blir aldrig en smetig Bounty Bar av det hela, men som sagt. Jäkligt. Mycket. Trä. Med en extra planka ovanpå. Men det var jag å andra sidan inställd på, och det är en rätt god planka.
3. Bland all den där eken finns ändå en hel del annat att hitta. Som en riktigt snygg höjd av blommig violparfym. Dessutom lite jord och en polerad och ren mörkblå frukt. Nästan lite mineraler i svansen, samt lite smaskiga drag av kött. Eller vänta, det kanske var faten igen.
4. Smaken sitter som en smäck till en bit grillat kött. Massor av frukt, men samtidigt med klart godkända syror och lite masserande tanniner. En rätt fluffig munkänsla på det hela taget, med en liten känsla av alkoholvärme i svansen även om vinet klockar in på beskedliga 13,5% enligt etiketten.
5. Gillar man stilen levererar det här väldigt mycket vin för bara 149 spänn.
6. Och inte känns det som man måste vänta heller. Jag tror inte det här blir bättre med mognad. Fast glöm för den delen inte att lufta. Vinet öppnar upp sig och lägger in ett par extra växlar med två timmar i karaff.
PS. Juninyhet som sagt, och en massa flaskor kvar. Bra pris också, är det månne den tragiska spanska krisen som spelar in? Tror jag köper några flaskor till, det här kommer att landa som en smäck hos mina föräldrar som aldrig har bangat för lite ek ;-)
_________________________________________
PPS. Harkel. Ursäkta. Det vara bara en sak till jag sitter och funderar på med sista skvätten av det här visserligen utmärkta vinet i glaset. Det är möjligt att det säger mest om min egen inskränkthet och bristande erfarenhet men jag kan inte riktigt låta bli. Det handlar egentligen om den här diskussionen hos Punkarn.
För det går inte att komma ifrån att det här vinet trots allt är rätt mycket main stream. Helproffsigt och snyggt, javisst, men hade jag hamnat i Rioja blint? Jo, kanske, åtminstone möjligen i Spanien. Men det hade jag nog tagit mer på faten än på några terroirmarkörer.
Finns det ingen ung välutbildad vinmakare som ärver en plätt lysande mark i Rioja Alta eller Alavesa och helt enkelt tänker att va fan; jag struntar i alla de där faten och satsar på tank eller åtminstone neutral ek? Ren tempranillo, ren terroir, det moderna Spanien utan en massa smink. Det vinet vill jag verkligen smaka.
4 kommentarer:
Ja, visst vore det intressant att få prova "naken" rioja från de allra bästa markerna. Problemet är väl att de flesta inte är intresserade av att isolera och definiera specifika lägen - bodegorna är marknadsorienterade och varumärket rioja alltför starkt.
Remelluri-Telmo är väl egentligen inne på det här spåret? Återstår bara att dra ner på vinmakningen och faten... tveksamt om det kommer att hända.
Ja, det här är ju rätt intressant:
http://www.drvino.com/2012/04/10/telmo-rodriguez-terroir-rioja-remelluri/
Jag tycker inte Tempranillo käkar ek på samma sätt som tex Cabernet. Det går inte att komma ifrån att 100% nya fat är en smaktillsats till vinet. När det skall raljeras över naturviner hävdas ofta att ek är naturligt och bla bla men visst katten påverkar det. Och många spanska viner har ju så uppenbar ek. Som om en mästerkock skulle avsluta alla monteringar med en skvätt ketchup. Jo, man kan fortfarande se att han kan laga mat (terroiren finns där) men du kommer inte ifrån att ketchupen skymmer och döljer...
Jag står på mig, de viner där faten är under kontroll (det betyder inte samma sak som lite eller inga fat) har absolut personlighet och det uttryck druvan kan ge. Baigorris 'de Garage' är, ett i min bok bra exempel, från min sida handlar det fortfarande mest om ovana/okunnighet jämte de viner man föddes upp med. Fan, jag har säker druckit fler viner från Margaret River än Rioja så att döma dem för att man ännu inte fattat hur man skall låsa upp lådan är lite förmätet.
Det sagt, för mycket fat är för mycket fat, oavsett om vinet kommer från Napa, Bordeaux, Barossa eller Rioja.
Bra, stå på dig. Och som jag sade sist så tänker jag jobba på att försöka låsa upp lådan med ett nedslag någon gång ibland...
Skicka en kommentar