2010 Jiménez-Landi Sotorrondero

Fler vidgade vyer! Det är alltid lika roligt när någon väcker ens nyfikenhet och får en att springa på lite nya bollar. Den som lyckades med konststycket den här gången var signaturen LeifS i den diskussionstråd som följde på Finare Vinares post om viner från Ribera del Duero. Ja, det är väl lika bra att lämna över ordet till LeifS själv:

Ett av många exempel på seriöst nytänkande i Spanien är vinet El Reventón från distriktet Méntrida utanför Madrid, gjort på 100% garnacha och odlat på 850 meters höjd (fler andra intressanta viner kommer f.ö. från denna tillverkare). Vinet är ingen oral ekplanka även om det nu lagrats på fransk ek, omärkligt. Syran är härligt apelsinlik, åtföljd av en mineralitet som är unik för detta område. Inte bara eftersmaken är lång och harmonisk, utan även lagringstiden. Framförallt är detta ett vin som rymmer en magi skapad av garnachan, en vandring i ett hemligt landskap som gör vinet till en följsam vän vid måltiden. Tilläggas kan att Jiménez-Landi jobbar ekologiskt, och inte är mer varumärkesdrivna än någon annan seriös vinodlare som vill överleva på sin passion; produktionen är på ca 1500 flaskor.

Visst blir man sugen på att smaka? Men vad är det här för grejer egentligen? Jag har faktiskt aldrig hört talas om vare sig producent eller appellation. Svaret finns förstås bara en googling bort. Det visar sig att hela operationen startades så sent som 2004, även om vingårdarna funnits i familjen Jimenez-Landis ägo ända sedan sextonhundratalet. Området Méntrida ligger några mil sydväst om Madrid, och det är här på mellan 580 och 850 meters höjd man odlar huvudsakligen garnacha/grenache tillsammans med lite syrah. Rankorna är gamla och odlingen är biodynamisk eller ekologisk. Den uttalade målsättningen är att göra viner med balans, finess, elegans, och mineralkaraktär. Receptet för detta känner man igen från många andra kvalitetsproducenter - minimal intervention, handskörd, naturjäst, uppfostran i fat modell större och så en pytteskvätt svavel. Inga konstigheter förstås, men samtidigt väldigt långt från den bling-bling och tvåhundraprocentiga nya ek som för många har blivit nidbilden av det Nya Spanien.

När det visar sig att Jimenez-Landi faktiskt har svensk importör, och att Vinunic dessutom lagt upp instegsvinet Sotorrondero i beställningssortiment känns saken klar. Klick, hämt och plopp. I nosen får man en inbjudande doft med rätt druvtypiska drag av söta hallon och körsbär. Vidare en hel matta av undervegetation. Inte direkt garrigue, men inte så långt ifrån heller. Det är örter, skog och kåda toppat med lite lakrits och någon blomkvist.

I munnen en tydlig varmjordskänsla utan att det går över styr. Visst finns lite värme i svansen, men allt hålls i ganska strama tyglar av klart godkända syror och lite skönt tanninsnörp. Ingen störig ek. Skapligt lång eftersmak som gifter sig finfint med det grillade på tallriken.

Det här är absolut inget stort vin, men gott och rent i en rätt klassisk sudiste-stil. Levererar ungefär som en god Côtes-du-Rhône Villages. Samtidigt är det här en stil hos spanska viner som jag har liten erfarenhet av och som ger mersmak. Det nya Nya gamla Spanien. Vore kul att prova producentens mer amibitiöst anlagda grejer. (89)

PS. Ligger i BS som sagt. 159 pix.