När både Vinosapien och Finare Vinare rasslar igång rejält blir man förstås nyfiken. Franz Strohmeiers Trauben, Liebe und Zeit Weiss 6 har en gulvit färg med en hel del slöjighet, och är till en början vid källartemperatur mest galet ungt. Här bjuds man mest på nyskuren citrus av olika slag; det känns som hälften vin, hälften citronlemonad. Men de här grejerna skall förstås få både lite liebe och zeit (trumvirvel)... Lite väntan och en försiktig karaffering senare kan man börja försöka förstå det här vinet.
Inte för att det är knepigt på något sätt, snarare tvärtom med skyhög klunkfaktor, men det är ett vin som gärna inbjuder till lite kontemplation. Det här är nämligen ett litet under av renhet och minimalism, ja det går nog faktiskt inte att göra renare grejer än så här. Det är slankt, uppiggande och friskt med en liten, liten blommighet och en bikarbonatliknande mineralton. Precision och avskalad elegans. Och väldigt gott.
2 kommentarer:
skoj du gillade...inte direkt överraskad.
retar mig att man inte jagat på det här tidigare.
har ju sett vinerna (och blivit rekommenderad) på plats i cph...men steiermark...där kan man väl inte göra kaxigt vin...så dum man varit...
Klart du skulle gilla!
Fördomen innan var ju att joddlarna där nere bara höll på med solmogen sauvignon blanc. Och det gör ju i och för sig även Strohmeier (bör förstås testas)... men det var hans Gelb 1 och Orange 2 som gjorde att vi såg ljuset. Den förstnämnda tack vare Erika Lindström och den senare enligt prima rådgivning hos Österreich.dk.
Skicka en kommentar