2 x kompisar från förr

Vi fortsätter att titta till några av de flaskor som ligger till sig. Först ut är Domaine Christian Moreaus 2008 Chablis Les Clos. Jag tror vi var många som gick hem lite förälskade i Moreaus viner efter Bourgognedagen 2012. Första smakprovet för tre år sedan var dock en ganska blyg upplevelse. Med tanke på hur fin Louis Michels nollåtta var häromsistens känns det dock som det är dags att våga dra en kork. En DIAM-kork till på köpet, det tror jag inte jag har sett hos en Grand Cru förut. Men allt som minskar risken för eländiga korkskador är bra i min bok.

Som vanligt kokar det mesta ner till den personliga smaken. Tycker man det är gott (eller Goût) med rejäla mognadstoner finns det inte så mycket att hämta ännu. Men vinet har börjat få en liten mognadskomplexitet, och inte minst är det öppet och tillgängligt. Doften bjuder på krossad sten och flintrök tillsammans med bakade citrusfrukter, äpplen och en liten knorr av vanilj. Här hade man nog kunnat gissa sig ner till Côte de Beaune blint. Lång, balanserad smak med en gnutta grapefruktbeska, ännu mera sten och en hel del kraft under huven. För egen del gillar jag min Chablis i den här fortfarande ungdomliga fasen, men det här kan förstås ligga länge till.

Mount Eden är en av mina absoluta favoritproducenter, oavsett om det handlar om pinot noir, chardonnay eller cabernet sauvignon. Jag skrev en presentation förra gången vi drack det här vinet. Så, vad har hänt på drygt fyra år? En hel del bra grejer skall det visa sig. Hela den sköna bergskaraktären finns kvar med skogiga, örtiga drag över en fond av mörk bergsfrukt, tobak, jord och blommor. Syrorna är fortfarande riktigt friska och munkänslan mycket slankare än den stora doften kanske antyder. Men tanninerna har polymeriserats en hel del, drickvänligheten har ökat ytterligare, och det har tillkommit lite mognadstoner av läder. Det finns ingen tvekan om att här finns stoppning för många år till, men samtidigt är det bara att tuta och köra. Så gott.