En producent. En årgång. En appellation. Två viner. Sammanlagt 194 promille, förlåt poäng i glasen, varav det ena fått full pott av advokaten i Maryland. Känns som läge för en jämförelse så här åtta år senare.
Båda vinerna har kommit en bit på vägen och är drickbara nu, speciellt om man ger dem några timmar i öppen flaska. Färgen är röd med en begynnande dragning åt brunt. Likheter finns det gott om, till exempel ursprungskänslan. Det här formligen skriker Vaucluse, och kan inte vara något annat än Châteauenuf-du-Pape. Men det är en ganska mörk tolkning, från appellationens norra del.
Först ut är standardcuvéen. Boom! Stor och varm doft med kirsch, garrigue, lakrits, kött. Just den här flaskan känns en aning mer långt gången än tidigare smakprov, och det finns lite mognadstoner av soja, svamp och järnfilsspån. Gott om värme, men faktiskt också bra syror även om det inte handlar om någon frisk upplevelse direkt. Snarare en rätt grov och yxig sådan med mycket kraft under huven. Gillar man inte redan Châteauneuf skall man kanske inte börja här, men det går inte att komma ifrån att det är ruggigt mycket södra Frankrike. Flera runt bordet föredrar faktiskt den här.
För min egen del träffar 2007 Cuvée de Quet bättre ikväll. Här finns mer av allt - djup, höjd och bredd, men vinet rör sig med elegantare rörelser. Inte minst finns mer komplexitet, med fler sorter i örtbuketten som också rymmer några enbär. Känns mycket yngre, men det kanske mest handlar om flaskvariation. Här borde vara lite nya fat, men kladdig vaniljsötma är inget man tänker på. Snarare rost, blod, och järn utöver kirsch. Inte heller här saknas syror även om kostymen är stor och kraftig precis som hos syskonet. Alkoholen sitter infattad i helheten, men man får en liten känsla av hostmedcin i svansen. Lär väl hålla ett tag, men funkar nu.
Rent objektivt är det här två hantverksviner med tydlig urspungskaraktär. Hundra poäng är förstås löjligt, men att gnälla på Parker känns väl såå 2010. Gillar man Châteauneuf funkar det här utmärkt till grillat lamm med en söt grillyta, rökighet och rätt tillbehör. Men det är en stil jag har slutat köpa.
1 kommentar:
Jag har inte provat Quet sen den där kvällen på Lidingö 2009 var det väl. Men ploppade en 2007 Boislauzon Tradition i vintras och blev positivt överraskad ... Bra grejer, särskilt när den efter ett par tre timmar med luft blev allt rödfruktigare. Bra syror för en CH9 och helt trogen sitt ursprung. Tror jag har en kvar som ska få något år eller till på rygg. Quet är det väl lika bra att låta fylla 10, va?
Skicka en kommentar