The Voice

Tolfte januari 1956. KHJ Studios på Melrose Avenue, Hollywood, Los Angeles, California, USA. På den här tiden handlar allt om hantverk, och man spelar in rubbet live i studion. Sångaren med stort S är där. Världens bästa arrangör har gjort sitt jobb med noterna, men det finns tolv takter kvar i mitten. I studion svettas en full orkester. Till just den här låten krävs ett trombonsolo. Killen med trombonen heter Milt Bernhart. Vi lämnar ordet till honom.

"I remember recording "I've Got You Under My Skin" with Sinatra. Was it really 22 takes? Yipes! I might have been just terrible on the first 21. I don't think so but can't swear to it. There weren't many micophones, one was raised very high for the brass and I stood up and pointed my horn at it to play the solo. Engineer Val Valatin said they weren't getting enough; could I stand on someting to get closer? I shouldn't have been surprised if they put me on a tight rope. I felt like a pawn on a chessboard. What should I stand on? Val said how about a box? There were crates in the hall. Could someone go get one. Who? Guess who? A guy named Sinatra. The full (as usual) house came down on this one. Frank went out and came back with a tiny box. I foresaw a balancing act as well as a trombone-playing act, but I kept my mouth shut. I had a few funny lines in mind, but I sensed that some guy in the band doing shtick on a Sinatra record would be a career-ending mistake. Frank placed the box at my feet and looked up at me for approval. I was no fool. I approved. I did manage a chuckle wondering how the concertmaster, Felix Slatkin, would have looked on that box. I stood on the box when the solo came up. A couple of times I almost fell off the damn thing. But the end finally came and I've only been that revealed on hearing the news that we dropped the A-bomb and the war was over. I had lived to see another sunrise. I left some of my life fluid on those never-heard tracks."

Många av oss skulle säga att Milt Bernhart lämnade en hel del av sin "life fluid" även på den där tjugoandra tagningen. Det görs kanske inte så många listor över världens bästa trombonsolon, men har man lyssnat på den här inspelningen inser man att det inte behövs några. Det här är nummer ett. Utan tvekan. Rent jävla blödande sväng så det svartnar för ögonen.

Herregud vad jag har lyssnat på Frank Sinatra under åren. Läst böcker, kollat inspelningsdatum, samlat, jagat grejer utgivna i världens alla hörn. Den värsta febern lade sig för några år sedan, men den senaste tiden har jag överraskat mig själv genom att återigen börja hänga på forumet hos sinatrafamily.com. Kanske har det undermedvetet att göra med att mannen skulle ha fyllt hundra år nu i december?

Man kan snacka återutgivningar och remastringar hur länge som helst (grey label Capitol vinyl anyone?). Det senaste tillskottet är den nyss utgivna samlingen "Ultimate Sinatra". För första gången samlar man det bästa från RCA, Columbia, Capitol och Reprise. Äntligen en samling med låtarna i rätt versioner! Som bekant gjordes en del nyinspelningar senare i karriären. Har man bara en Sinatra-samling och "My Way" är med gör man bäst i att kolla upp den här (precis som resterande inspelningar på Capitol). En klockren introduktion, speciellt i versionen med 4 CD. Finns på Spotify.

PS. Citat taget härifrån.