Wow, äntligen en riktig sommardag här i Sverige! Vi drar igång grillen och laddar med Jureskogs entrecôte. Att köra nedcabbat i kvällsolen känns som en självklarhet. Ett år, huvudsakligen en druva, två kontinenter, två klassiska distrikt.
Först ut är 2004 Merryvale Profile som flörtar med cassis, jord, grön paprika och kryddor. Faten drar mest åt grillat kött och kaffekola. Generös frukt, men samtidigt allt annat än oävna syror. Balanserat helt enkelt, med viss sötfrukt men utan överdriven värme. På egen hand skulle man kanske i ett svagt ögonblick luras att överväga Gamla Världen (vilket faktiskt skedde runt bordet vid förra smakprovet för snart sex år sedan), men det är egentligen ingen tvekan om ursprunget. En habil, balanserad Napa Cab, klockren till en rejäl köttbitt. Samtidigt finns här inget som ruckar min uppfattning att Merryvale är en ganska underpresterande och tämligen ospännande producent. Det finns betydligt mer nerv och spets att finna på andra håll i Napa.
2004 Château d'Armailhac bjuder på mer komplexitet. Samtidigt är det uppenbart hur mycket av komplexiteten som beror på ek och inte minst brettanomyces. Stall, svinstia, jord, tobak, ceder och så mer av kafferost och mörk choklad. Smaken är slank och strukturerad med fina syror och tanniner som fortfarande sparkar ifrån medan frukten är åt det bräckligare hållet. Det här är gott och klassiskt ut i fingerspetsarna, även om det knappast är stort. För min smak är det här i drickfönstret även om det inte lär hända så mycket härifrån på flera år.
Två goda viner med tydliga skillnader. Just ikväll vinner d'Armailhac bordets röster med sin klassiska stil. Hemmaplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar