Fer Servadou är tydligen det nya svarta. Eller mansois som den också kallas här i Marcillac. Man blir lite varm i hjärtat när man stöter på sådant här tokfranskt tjut som mest tuffar på utan att ta så mycket hänsyn till omvärlden. Betalt tar de inte heller, vi snackar knappt tolv euro per flaska. Här går det inte att undvika p-ordet. Med stort P.
Marcillac är en av alla de där appellationerna i den lite svårgreppade och diversifierade klumpen Sud Ouest. Fast blint hade jag alla dagar i veckan gissat på cabernet franc från Loire. Här får man pyrazinerna, med paprika och gräs, och så en sval rödblå frukt. Dessutom fina syror, finlemmade tanniner och en slank ytterst drickvänlig munkänsla. Håller säkert, men inga problem att dricka nu. Det är gott, det är snyggt och det väldigt franskt. Blir glad av sådana här grejer.
2 kommentarer:
Underbart vin!
Missa inte heller den ännu billigare "Lo Sang del Pais" - ren och skär drickglädje i ung blålila skrud.
Litet frågetecken för årgång 2014 av Lo Sang del Pais dock. Upplevdes väldigt tvär och ogin här, men behöver kanske lite mer tid?
Skicka en kommentar