Låt inte etiketten lura er - det här är ingen vanlig sketen Côtes du Rhône. Det handlar om rankor planterade 1875 en spottloska utanför Cornas. Vinet får precis samma vinifiering och uppfostran som producentens större grejer innanför appellationsgränsen. Lägg så till en dunderårgång. Förväntningar...
Tyvärr infrias de inte. Guillaume Gilles 2010 Les Peyrones är inget dåligt vin, men jag hade hoppats på mycket mer. Att det enbart skulle handla om gamla demi-muids känns svårbegripligt med tanke på alla rostade och kryddiga drag, men spökek har man ju hittat förr. Tyvärr känns fruktens varma björnbär också rätt blurriga utan riktig precision. Det dyker upp mer enbär och chark efter hand, men helheten känns mer Voge än Clape, om ni förstår vad jag menar. Smaken är ganska fluffig med avrundade syror och en längd som inte imponerar jättemycket även om den finns där.
Äsch, trist. Jag hoppades på mycket mer som sagt. Kanske är det tunneln som spökar. En flaska kvar, får se vad som blir av den. Köper inte fler.
1 kommentar:
gilles enda vin som aldrig övertygat mig. däremot hans bägge cornaser visar var syrah-skåpet ska stå...
den här upplevs mer som vad etiketten utlovar och inte mycket syrah...
Skicka en kommentar