Till kvällens middag bestående av primo, secundo och contorni i ett - svamprisotto på småländska Funghi Porcini, grillad oxfilé och sockerärtor, öppnar vi en Supertuscan från Maremma tillverkad av Mazzei som också ligger bakom Castello di Fonterutoli bland annat. Druvmixen är 70% Cabernet Sauvignon, 20% Sangiovese och 10% Merlot. Vi har tidigare tyckt om lillasyster Serrata di Belguardo men aldrig provat förstavinet.
Färgen är mörkt blålila. Doften är stor, mörk och mullrande som ett annalkande åskoväder, i doft och smak återfinns cassis, mörka körsbär, piptobak, mörk choklad, katrinplommon, lite vanilj och tyvärr en aning russin som jag brukar avsky i vin, men det håller sig på rätt sida om gränsen. I munnen är vinet koncentrerat men svalt, med fina syror och en vägg av tanniner i den något bittra och kärva eftersmaken som påminner om riktigt mörk choklad. Gott, går att dricka nu men borde hålla många år till. Sangiovesekomponenten känns ganska framträdande.
2003:an finns några flaskor av just nu, den borde vara drickfärdig ganska tidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi provade 2000 Tenuta Belguardo för några år sedan och tyckte att det var gott och sötmoget, men väl mycket av ny ek. Hur står det till med den saken i 01an ?
hälsningar,
Finare & Vinare
Tycker absolut inte att eken störde, kändes välintegrerad. Vad jag vet är 2000 och 2001 de första årgångarna av detta vin någonsin, de kanske letade lite efter formen. Har inte provat årgång 2000.
Skicka en kommentar