Vi kör sydfranskt ikväll, en Ricard med is och vatten till apéritif (även om K som vanligt passar på pastis), och grillade skivor av lammstek med benet kvar ackompanjerade av ratatouille och bröd till middag. Till detta såklart ett Rhônevin - vi bestämmer oss för att tulla lite på förrådet av Graillots 03:or. 2003 var en once-in-a-lifetime årgång i Norra Rhônedalen med abnorm hetta, minimal skörd och en uppsjö av viner som fått lysande recensioner. Det fåtal vi har provat har varit underbara. Vill man vara elak kan man undra om det är så att alla frankofila vinsnobbar som slentrianmässigt fnyser åt nya världen-Shiraz äntligen fått sitt alibi för att komma ut ur garderoben och släppa loss lite, och att Syrah helt enkelt gillar lite värme, men de viner vi har provat har har ändå känts väldigt ursprungstypiska och raka i ryggen i sin generösa varma frukt, och Graillot har varit i spetsen av de vi har provat - helt enkelt ett av de bästa viner från Norra Rhônedalen som passerat våra läppar.
Flaskan har rikligt med sediment som vanligt. Efter dekanteringen än färgen mörk purpur med lila cremaliknande skum. Doften är ganska stor och visserligen syrahtypisk men mindre knivskarp och mer allmänt vinös än sist vi provade. Det doftar mörka bär, lakrits, peppar, lagerblad, anis, tjära, kanske lite tapenade, en knivsudd vanilj, lite sladdade bildäck, en gnutta rök. Hmm, anar man inte lite våt kartong dessutom? Vi sniffar och sniffar utan att kunna bestämma oss. I munnen är vinet ganska vresigt, tjurigt och trumpet med betydligt mindre frukt än senast då vinet var vidöppet, även om det absolut är ganska gott. Det är stramt, strävt och tanninrikt och inte alls så ljuvligt generöst som sist. Är flaskan korkad eller inte? Vi smuttar, doftar, smuttar igen utan att bli klokare - trikloranisol eller inte?
Till sist hämtar jag en ny flaska - vi måste veta. Efter varsam dekantering över stearinljus smakar vi igen. Och igen. Vi byter glas och blindtestar varandra. Vi tar en bit lammstek och provar igen. Ingen av oss kan känna någon skillnad mot första flaskan. Slutsats - åtminstone halvvägs inne i den förtretliga syrahtunneln. Jävla skitdruva, kan jag inte låta bli att utbrista - men vem har sagt att kärlek skall vara enkel? Vinet är absolut gott , en riktigt bra Crozes och trots sin relativa otillgänglighet och tack vare strukturen bättre än den senaste av Guigals 03:or vi drack och även 04:an av detta vin, men absolut inte som tidigare. Jag brukar försöka framhålla att vin inte alls är komplicerat och svårt - men frågan är om inte franskspråkig Syrah ändå är precis så svårt och komplicerat det kan bli. Jag vägrar skriva under på att de flesta viner går igenom en period av slutenhet och förvandlas till helt andra varelser efter ett decennium i källaren - så jädra viktigt är det inte med diverse drinking windows hit eller dit, men Syrah är nog undantaget som bekräftar regeln. Finns det någon annat vin där man kan köpa en av de bästa producenterna i de bästa årgångarna för dyra pengar och sedan bli totalt blåst på konfekten om man korkar upp vid fel tillfälle? När tunneln kommer är det bara att glömma återstående flaskor i minst fem år. Med tanke på hur mycket jag gillar ung Syrah undrar jag varför man överhuvudtaget sparar de här flaskorna. Korkskruvsångest och samlarmani visst, och man vill ju uppleva de där kickarna gång efter annan varför man köper på sig ett lager och tjuvhåller på flaskorna men jag har varit vinbiten alldeles för kort tid för att ha egentlig erfarenhet av tex 15-20-årig Hermitage och för att säkert kunna säga att jag verkligen föredrar mogen Syrah framför den underbara primära unga. Vad kommer ut ur tunneln? Och när törs man öppna nästa flaska?
PS. Efter sex timmars luftning är vinet klart mer generöst och homogent med lite mer framflyttad frukt, men definitivt slankare och mer allmänt vinöst än tidigare. I min mun - klart mindre njutningsfullt än tidigare, men ändå bra. Nu törs man knappt öppna en flaska 2003 Gilles Robin C-H Cuvée Albéric Bouvet som vi hade tänkt prova inom kort. Någon som vet hur den är för tillfället?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar