Efter en asocial och jobbig jourvecka som mynnar ut i en helg som gräsänkling belönar jag mig med en Bordeaux, och passar på att fortsätta se var 2002:orna befinner sig för tillfället. Även här har vi årgång 2000 liggandes i väntan på bättre tider. D'Angludet ligger i sydvästra hörnet av Margaux, och även om slottets historia kan spåras till elvahundratalet har egendomen haft sina upp- och nedgångar och klassades som en Cru Bourgeois Exceptionnel vid 1855 års klassificering då det var på dekis. Man brukar producera en stabil Margaux av slankare snitt som sällan får översvallande recensioner. Därför lyfter man på ögonbrynen lite extra när man kollar upp Parkers recension av vinet i denna generellt mycket medelmåttiga årgång, som han beskriver som "a sleeper of the vintage...beautifully opulent, rich, dense...quite full-bodied, pure, with good, sweet fruit...a beauty and an undeniable bargain" innan han avslutar med "In fact, I’m not sure that it’s not even better than my rating". Hallå Uncle Bob - du gillar inte slanka viner från regniga årgångar - vad står på?
Korken ser ut som ny, läckert rödsvart på undersidan, inga tecken på läckage. Minimalt med fällning. Färgen är mörkt karmosinröd utan bruna mognadstecken. Doften är relativt stor och fortfarande primär med härliga cabernetinslag av svarta vinbär, grön paprika, plommon, fatvanilj, lite blyerts och jord/järn samt mineraler och kanske lite blommor, men ingen stallighet. I munnen är vinet medelfylligt, läskande och gott men med lite ihålig mitt och försvinnande vattnig eftersmak. Förrädiskt mjukt men det finns smygande lömska tanniner bakom frukten.
Vinet får luftas och till en klassisk steak frites kommer det verkligen till sin rätt. Doften intensifieras något snäpp och i munnen växer smaken en bit. Sista glaset var bäst vilket bådar gott för framtiden. Riktigt gott men inte fantastiskt, och från min enkla horisont inte så stor kvalitetsskillnad mot tex Chasse-Spleen som var den 2002:a jag provade senast, men kanske lite mer sötfruktigt vaniljigt och mindre gröna toner. En väldigt trevlig Margaux som kostade under 200 kr när det begav sig, numera tyvärr slutsålt. Blir roligt att se var resterande flaskor tar vägen med ytterligare lite mognad.
På stereon: Jim Fords fullständigt knäckande inspelning av Sam Cookes "Chain Gang" (men den har ni väl redan kollat upp?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar