Att skriva om vin...

Floskler i all ära, men hur tusan skriver man då intressant om vin egentligen? Framför allt - hur gör man det intressant att läsa tasting notes, eventuella läsare har ju inte vinet framför sig. Det är lätt att fastna i långa rader av mer eller mindre osannolika associationer och sinnesintryck och hur kul är det egentligen? Jag märkte själv när jag skrev om en flaska Bordeaux nyligen hur lätt det var att rapa upp de gamla vanliga cassis, ceder, tobak, jord, läder etc, ja ni vet. Vinet smakade ju helt enkelt Bordeaux, precis som man förväntade sig. Hemligheten enligt min mening är såklart att istället påtala skillnader, hur just det här vinet skiljer sig från tidigare årgångar, hur det skiljer sig från när det var ungt, hur det skiljer sig från andra viner inom samma appellation och kanske även från andra viner från andra områden. Det kan också bli intressantare om man får lite bakgrundsinformation kring området, vinmakaren, speciella omständigheter kring just den här flaskan tycker jag. De flesta svenska vinjournalister fokuserar dessutom på priset, vilket kan ha sin plats men oftast är ganska överflödigt enlig min mening, även om det kan vara intressant när det avviker kraftigt från vad man får för pengarna.

Nu är det ju tur att man inte är vinjournalist utan bara en glad amateur i ordets rätta betydelse med kärlek till vin och Frankrike, men jag har insett att det ändå är några fler än mamma som läser den här bloggen utifrån de kommentarer jag har fått. Jag skall försöka undvika de vanligaste fallgroparna. Förebilden är som vanligt Finare Vinare med betydligt längre erfarenhet och skarpare sinnen än undertecknad, som trots att de betar av viner på löpande band sällan eller aldrig lämnar ifrån sig en tråkig eller slentrianmässig post. Men det visste ni väl redan...

PS. Bland vinskribenter med sinne för okonventionella tasting notes brukar britterna vara framträdande. Auberon Waugh (ja, son till Brideshead Revisited-Evelyn) fick sparken från Tatler efter att ha liknat ett vin vid "a bunch of dead chrysanthemums on the grave of a stillborn West Indian baby". Annars verkar han ha varit en trevlig prick, det skall finnas en samlingsutgåva av hans samlade verk kallad "Waugh on Wine". Angående vinjournalistik skriver han: "Wine writing should be camped up. The writer should never like a wine, he should be in love with it; never find a wine disappointing but identify it as a mortal enemy, an attempt to poison him. Bizarre and improbable side tastes should be proclaimed: mushrooms, rotting wood, black treacle, burned pencils, condensed milk, sewage, the smell of French railway stations or ladies' underwear." (Passagerna hämtade från Jay McInerneys senaste samling "A Hedonist in the Cellar" - väl värd att köpa.)