Förra årets nykomling för våra smaklökar var nog aglianicodruvan i Mastroberardinos tappning. Båda tillfällena vi smakade gav mersmak. Så vad gör man efter några dygns mer eller mindre kaos på hemmaplan med sjuka febriga barn, så gott som utebliven nattsömn och lägenheten som ett skeppsbrott när man vill ha något gott och lagom spännande? Man bryter sig in i trälådan med tre årgångar Radici Taurasi Riserva, det är vad man gör. Och läser man Nettare e gioias vertikalprovning så ligger nittioåttan pyrt till för konsumtion först. Vi dubbeldekanterar och låter flaskan luftas efter hand till maten. Vinet har en rödbrun färg med en dragning åt orange i kanterna. Doften bjuder på en nästan orientalisk mix av söt tobak, te och rökelse parat med en gnutta dammig mattaffär. Det är få tillfällen jag tyckt associationen till tobak har varit så klockren i ett vin. Frukten drar åt det torkade hållet med russin, plommon och en liten gnutta fikon utöver körsbär. Det finns också en antydan av menthol. Munkänslan är syrligt slankt medelfyllig med bra attack och koncentration men en liten gleshet i eftersmaken. I munnen återfinns aromerna från doften inklusive tobaken och teet. Eftersmaken är fortfarande sträv men ger framför allt en rejält uttorkande känsla.
Det här är gott, karaktärsfullt och väldigt mycket Gamla Världen, men trots det den sämsta Taurasin från Mastroberardino vi har smakat, vilket väl egentligen mest säger något om de härliga upplevelser vi haft av producenten tidigare. Frågan är bara när tusan man egentligen skall dricka det här vinet? Jag instämmer med Nettare e gioia - det är helt ok som det är, men munkänslan ber om mer lagring trots att frukten känns ganska färdiglagrad. Kommer ekvationen någonsin att gå ihop?
8 kommentarer:
Kul! Vi har en ensam 99:a i källaren (definitivt inga optimala lagringsförutsättningar) som vi drog med hem från semestern i höstas, den får nog gå åt ganska snart.
Hej!
99:an är ett bättre vin än 98:an i min smak, och det är nog ingen panik att dricka upp, även om den är ruskigt god nu. Den flaska vi drack i Rom i höstas låg nog lite före i mognadskurvan. Kolla gärna Här" där man smakar 98,99 och 00.
Vi känner med dig i kaoset och förstår ungefär hur det kändes innan du bröt upp lådan ;-) Ingen vertikal, alltså?
Det kan väl bli en vertikal med 97,99 och 00? Men sannolikt dricker vi nog flaskorna var för sig för maximal utdragen njutning, även om man aldrig skall säga aldrig. I mars kommer ju nollfyran dessutom...Den kan man väl korka upp framåt 2014 suck.
Sent ska syndaren kommentera... Men kul att du öppnade en, och att du verkar ha hittat samma tobakschock som jag. Problemet kvarstår alltså: Utmognad frukt, men tanniner som pratar om fem år till. Jag funderar på att göra dem till experimentflaskor och bara glömma dem - och se vad som hänt när man hittar dem i en utgrävning.
2004 har jag inte hört något om, men hur illa kan det ha gått med tanke på resten av landet? Känns som ett köp.
Att spara någon 98:a och se vad som händer låter som ett intressant experiment. Fast det gör ju inte direkt ont att dricka dem nu heller, speciellt inte med mat. Eller till vattenpipa?
Jag drack en Radici från Taurasi Mastroberardino 2000 under sportlovet på hotellet där vi bodde (Hotel Flüela, Davos). Det var en oerhörd överraskning och jag lade namnet på minnet. Googlade på vinet nyss och hamnade på din blogg. Kul att läsa om andra som har tyckt att det var någonting speciellt. Vanligtvis brukar jag gilla t.ex. kraftiga Brunello-viner, men vinkyparen tipsade om detta vin som jag tog in som andravin till ostvagnen. Det var väl i klass med det första vinet, trots att det var lite billigare.
Visst är det kul att bli sådär positivt överraskad av viner man aldrig druckit tidigare!
Skicka en kommentar