Så har man då äntligen poppat sitt munskänkskörsbär! Och det gav mersmak. När Finare Vinare bjuder in en att följa med på Bordeauxprovning tackar man så klart inte nej. Årgång 2001 stod på programmet och vinerna provades halvblint där man på förhand fick reda på att Ch Plince och Ch Malescot St Exupéry skulle provas tillsammans med några andraviner: Ch Mondot, Les Pagodes de Cos och Sarget de Gruaud Larose. Efter en intressant och initierad inledning av den sympatiske provningsledaren Ulf Svahn kom flighten på borden. Vinerna provades under tystnad även om jag inte kunde låta bli att utbyta några ord med Finare Vinare.
Vin nr 1. Blåröd färg med en klar kant. Medelstor doft av plommon, körsbär, liten söt likörton. Riktigt sträv smak med lite gles mitt och slut, dock lite längd. Inte så dumt men heller inte riktigt bra. Smakar högra stranden och jag gissar på Ch Mondot. Facit: Ch Mondot.
Vin nr 2. Blåröd färg med en minimal dragning åt brunt. Doftar mer cabernet är föregående vin med svarta vinbär, lite grön paprika, något ceder, jord. Tydligare ek än i första vinet. Gräddkola! Doften kändes lite knuten. I munnen mindre ihåligt än förra vinet och inte lika strävt. Medelfylligt och gott. Min gissning är vänstra stranden och Pagodes de Cos. Facit: Les Pagodes de Cos. Det här går ju som en dans ;-)
Vin nr 3. Samma färg som vin nr två. Även doften är hyfsat lik tvåans, fast kanske lite mindre av allting. Jag hittade både vinbär, blyertspenna och jord samt en liten blommighet/parfymerat inslag. Mindre ekprägel. Munkänslan är slankt medelfyllig, läskande. Mjukare än tvåan. Det här känns som en klockren representant för vänstra stranden och jag gissar Sarget de Gruaud Larose. Facit: Ch Plince. D'oh!
Vin nr 4 bjuder på en doft av salmiak, hästskit, grönhet och ett lite parfymerat inslag som för mina tankar åt tvål eller tvättmedel. Det finns lite odefinierbar mörk frukt i bakgrunden som är svår att sätta fingret på men helhetsintrycket är unket och orent. Smaken är lite bättre än doften men inte mycket. Snipig och utan charm. Ett riktigt dåligt vin i min smak. Jag gissar på Ch Plince enligt uteslutningsmetoden och kanske pga lite fördomar mot slottet i sig. Facit: Sarget de Gruaud Larose. Där ser man. Det kanske ligger något i Parkers åsikt om att slottet är lite på dekis senaste åren. Det här är inte ok, inte ens som andravin.
Vin nr 5 räcker det med att sniffa på när det kommer på bordet för att leendet skall sprida sig. Det här är verkligen huvudet högre än de tidigare vinerna. Färgen är mer bruntingerad än de andra. Doften är stor och läcker med svarta vinbär och snygg fatprägel parat med en blommighet som jag inbillar mig placerar oss i Margaux. Smaken är utmärkt god med fin bärighet genom både början, mitt och slut där ett finmaskigt nät av mjuka tanniner möter upp. Kanske inte så bra att tårna krullar sig, men solkart bäst i flighten i min smak och jag gissar på Malescot. Facit: Ch Malescot St Exupéry. Där satt den.
Kommentar: Kul provning och fantastiskt fint ordnat. Jag blev mycket imponerad av den effektivitet och proffsighet som präglade hela arrangemanget, till och med serveringstemperaturen på vinerna var bra trots 75 deltagare. Det kanske är dags att bli Munskänk? Personligen hade jag gärna provat själv lite längre tid innan det var dags för genomgång, men de flesta var nog nöjda med tiden. Jag hade också för egen del gärna fått vinerna helt utan kommentarer från provningsledaren, nu kändes det som att man kanske satt och letade efter den kaffedoft som skulle finnas i Pagodes eller den strävhet som sades prägla Mondot. "Facitletande" är mycket tråkigare än att börja från noll med egna smaklökar tycker jag. Det känns också lite symptomatiskt för bordeauxmarknaden i Sverige och internationellt att man talar om skillnader och särdrag hos olika slotts förstaviner, men dricker de betydligt sämre men ändå hyfsat dyra andravinerna. När jag själv handlar väljer jag mycket hellre ett förstavin från ett mindre prestigefyllt slott för samma pengar om det går, även om jag såklart också begriper att man i sådana här sammanhang får nöja sig med vad som har passerat på monopolet senaste åren. Vad gäller mina egna gissningar så påmindes jag igen om hur svårt jag ofta har att skilja högra från vänstra stranden, men det är inte så lätt alla gånger. Plince överraskade positivt medan Svarte Petter blev Sarget de Gruaud Larose, vilken besvikelse.
Efter provningen ville vi dricka mera vin och hamnade på vinbaren.
2004 Raveneau Chablis 1er cru Forêt var blekgul och bjöd på en stor intensiv doft av gula äpplen, sparris, citrus och mineraler. Smaken var otroligt koncentrerad med lite fet munkänsla. Kartigare än doften med mer av gröna äpplen och ostronskal. Lite rondör jag antar kommer från försiktig eklagring men samtidigt riktigt frisk och med en lång eftersmak. Wow, vilket vin! En av de bästa Chabliser jag någonsin druckit. Min första Raveneau och den levde verkligen upp till ryktet. Fantastiskt gott. Var kan jag köpa det här?
2005 Alain Graillot Crozes-Hermitage La Guiraude gick ju inte att låta bli efter att ha smakat standardcuvéen. Otroligt tät mörkt blåröd färg med stor typisk doft av ung syrah: blåbär, björnbär, lakrits, kryddor, oliver och lite gräddighet. Mycket av allt. Sedan tog vi första klunken...Whooah, who let the tannic monster out, who, who, who? En brutal tanninattack sveper in och klär ut tänder, munhåla och tunga. Fullständigt galet sträv. Fast gott på ett masochistiskt sätt. Skall man jämföra med standardcuvéen så är de väldigt lika i doft och smak, möjligen finns lite mer av allt i La Guiraude men ingen jätteskillnad. Men de där tanninerna... Jag föredrar nog standardcuvéen i den här årgången; den vågar man iallafall dricka innan barnen tar studenten.
2004 Aalto PS avslutade kvällen. Jay Miller delade ut 98 poäng för Wine Advocate. Vinbarens kunniga och trevliga sommelier påstod att det var gjort på Cabernet Franc vilket vi hade svårt att tro. Otroligt maffig doft med en komplex blandning av mörka bär: plommon, körsbär, blåbär och lite russin. Mycket fat med vanilj och choklad samt en hel del kryddor och lite medicinala toner. Lysande god doft! Smaken är otroligt tät och lite eldig med fantastisk koncentration och längd. En hel del finmaskiga mogna tanniner möter upp, som att slicka på sträv sammet. Urgott och superbra! Smak- och doftprofil påminner en del om Emilio Moros Malleolus på steroider, och visst är det Tempranillo/Tinto Fino vinet är gjort på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Låter som en trevlig provning!
Håller med om att '01 Sarget de Gruaud Larose är en obalanserad rackare...konstigt nog fick den generellt bra omdöme av den svenska vinpressen när den lanserades (kanske ännu ett uttryck för Bordeaux-svälten på SB?). Däremot tycket jag att man inte generellt ska underskatta 2:a-vinerna från Bx-slotten på västra stranden - det gäller bara att hitta rätt i djungeln. Min erfarenhet är att dessa viner ofta är mer känsliga för årgångsvariationer, men det är i den här klassen man kan hitta riktigt god Bx till en rimlig penning (och då pratar jag ju givetvis om utlandet, SB:s utbud är ju skrattretande dåligt, och dessutom är av någon anledning priserna på dessa 2:a-vinerna ofta förhållandevis höga). Har haft fantastiska upplevelser med '96 Les Fiefs de Lagrange (ca 10 euro på Carrefour), '96 Moulin de Duhart (ca 12 euro) samt '00 Sarget de Gruaud Larose (som till skillnad från '01 är riktigt bra). Å andra sidan har jag varit med om några djupdykningar också bland 2:a-viner, så det gäller att "lära sig" vilka slott som levererar..
/Laffen
Ah, vad skönt att kunna luta sig tillbaka på jobbet och få en klockren och paketerad sammanfattning av sakernas tillstånd. Det kommer att ta sin tid att smälta det förkrossande usla intrycket av Sarget;-) Vi får nog korka upp en framöver och se om det inte var något knas med den provade flaskan...
Visst skall man passa sig för att döma ut andravinerna - det här är ju inga dåliga slott. Men prisnivån ligger ju numera relativt högt även för andravinerna, och då finns det många förstaviner i samma prisklass som sannolikt levererar mer. Pontet Canet är nog alltsom oftast ett bättre köp än Les Forts de Latour om man vill ha Pauillac, och till ett lägre pris. Man betalar ju till viss del även för det fina namnet.
F&V - ni får trösta er med att ni hunnit dricka upp nästan hela lådan innan ni insåg hur dåligt vinet var ;-)
Nåja, det finns väl bara bra eller dåliga flaskor, men provet igår var verkligen ruggigt utan att man kunde hitta något uppenbart fel. Den där Raveneaun å andra sidan, mmm....
Sounds fun, Frankofilen. Tur för dig att provningen försigick under tystnad så du slapp undan allt gafflande om fastigehtsskatt, golf och spanska solkusten...
Vad gäller Aalto PS är jag ingen expert, men jo, ett antal vinsajter anger 100% tempranillo för den.
Enligt Mölstad godkänner heller Ribera del Duoro inte Cabernet Franc inom ramen för sin DO. Trots den 98-poängaren blev jag mest sugen på den där Raveneaun. Frankrike lockar öht en hel del just nu.
Jag måste nog ge mig på en (av flera...) Sarget -01 som ligger och väntar. Har provat en -97 eller -98 (minns ej) som var rätt bra, men inte på ngt vis exceptionell. Håller med om att 2a-vinerna ofta är en chansning (och ibland en dyr sådan!) särskilt i svagare årgångar. Det verkar finnas ganska många olika åsikter om Gruaud-Larose prestation de senaste åren, priserna har ju inte dragit iväg som vissa andra 2eme Cru; men det kanske avspeglar kvaliteten (eller iallafall den variabla kvaliteten). Ngn som testat flera årgångar parallellt? Har för mig att 1999 fått bra kritik ngnstans i bloggosfären?
Frågorna hopar sig...
Låter som en synnerligen trevlig provning iallafall.
Henrik,
jag måste säga att det jag läst och upplevt av Stockholmssektionen av Munskänkarna har skjutit alla mina unkna fördomar i sank på ett synnerligen effektivt sätt. Här finns otroligt mycket kunnande, intresse och entusiasm! Och deltagarna igår var en bra blandning av alla åldrar och inte minst många kvinnor till skillnad från köerna utanför monopolet. Mina föräldrars bekanta som är munskänkar på landsbygden lever dock upp till myten med besked...
Trevligt, trevligt. Jag kan riktigt känns besvikelsen över Sarget de GL - det finns en doft av svek mellan raderna, som när något man gillar säger något riktigt dumt. Försedd med mental varningslapp för framtiden.
Kul däremot att Malescot håller stilen. Smakar som bordeaux ska, kan jag tycka. Pagodes kom i årgång 1996 på SB i fjol eller möjligen förrfjol till en mycket rimlig penning och var riktigt bra.
Och tackar vi för tipset om Raveneau. Rakt upp på listan.
Jag kan fortfarande inte släppa tanken på att något inte var helt kosher med den där flaskan Sarget. F&V har ju druckit många senaste året och de har inte alls liknat provet vi fick, som vi var rörande överens om var riktigt uselt. Vi får väl svar när de öppnar nästa. Men visst kommer man att tänka sig för om det kommer nya årgångar av vinet på systemet.
Lite Raveneau efter jobbet låter utmärkt, passa på innan det försvinner från listan.
Var inte heller helt övertygad av min Sarget -01 i julas, men inte fullt så usel som du beskriver den. Kan den behöva mer tid, eller kommer uselheten bara att växa till genomrutten?
Konjären,
Jag har ingen aning, men glaset i onsdags var som bäst i början och blev sedan bara sämre och sämre, vilket förstås är olycksbådande för vidare lagring. Kul att läsa om din notering förresten - ser att även du hittade stjälkiga gröna inslag. Jag nöjde mig med att mest notera grönheten, F&V tyckte det lutade mest åt tulpan. Men allt handlar så klart om smak - det var ändå några stycken som röstade på Sarget som det godaste vinet i flighten.
Föreslår att du och F&V och andra som har vinet och är intresserade gör en virtuell provning så vi kan gå till botten med det här. Unkna sumpiga viner kan ju bli tradition på virtuella provningar ;-)
Skicka en kommentar