Enkel torsdagsmiddag - kycklinglår, potatisklyftor, morotsslantar och palsternackor. På med olivolja, salt, peppar och en massa herbes de provence. Medan maten lagar sig själv i ugnen låter vi kvällens vin få öppna sig i flaska med ett glas borthällt. Mmm, vilken doft! Rent enastående läcker med ordentliga doser garrigue som speglar matens kryddning på ett härligt sätt. Vidare lakrits, kött och en liten (bitter)mandelton. Frukten är ung och ren med körsbär, hallon och mosade jordgubbar. När solen skiner in genom köksfönstret är det inte svårt att blunda och drömma sig bort till södra Frankrike.
Smaken lever inte riktigt upp till doftens alla löften, vilket väl på många sätt är klassiskt för lite enklare viner. Vinet känns lite ihåligt, och den örtiga eftersmaken är visserligen godkänd men inte direkt den längsta man stött på. Tummen ner alltså? Nej, knappast. Det här vinet utger sig inte för att vara stort, och det är riktigt gott precis som det är med en välmaskerad alkohol och pigga syror som säkert beror på såväl ett svalare läge som andelen cinsault. Fortfarande lite kartig kärvhet i svansen som säkert skulle må bra av en smula tid i flaska även om det här inte är något att långlagra. Ett gott vardagsvin, vilket tycks stämma precis med producentens intentioner om man läser baksidestexten. Vackert så. (87)
4 kommentarer:
Mmm. Gott. Undrar om vi inte ska ha en till flaska av detta. Strålande tjut för en ganska liten peng.
Inte illa alls för en ek-langare och dennes kumpaner. Inga tummar ner alls. Tvärsom!
Gick tyvärr inte igång på detta mest pg.a kartigheten. Inget återköp för min del.
P.
Hej!
I slutet av januari släppte Bristly 2 CdRh Village viner. Jag testade dom mot varandra och tyckte ungefär som du om À Fleur de Pampre medans det andra vinet (i och för sig 50 kr dyrare) var ett fynd. Namnet var Guillaume de Rouville, Saint Maurice, Domaine de l´Echevin årgång 2007.
Jag skrev om det på bloggen
http://jcvintankar.blogspot.com/2011/02/cotes-du-rhone-villages-visan-vs-saint.html
JC
JC - vi drack Guillaume de Rouville för någon månad sedan, och visst är den ett nummer större, och så lite ek på det. Underbar doft även där, men ännu mer snörp i munnen tillsammans med fullständigt kompromisslösa syror. Och det i en så pass slampig årgång som 2007. Gillar man yppigare sydrhônare med lägre syror och rundare, mjukare munkänsla kan jag förstå att det inte är allas tekopp.
Skicka en kommentar