Men åh så fin! 2009 Montirius Vacqueyras Le Clos har en vidöppen doft direkt efter uppkorkandet även om aromerna tilltar i styrka efter hand. Ursprungsmarkörerna formligen sprutar ur glasmynningen med alla örter i Vaucluse tillsammans med en komplex, stjälkig kryddighet. Finfina drag av blod och köttsaft sätter ordentlig fart på aptiten. Frukten är mörk och solmogen med inslag av kirschiga körsbär, björnbär, blåbär och hallon, och så massor av lakrits och chokladiga grenachetoner. Det är möjligt att jag är ovanligt lätträffad så här en solbelyst endorfinalstrande vårdag men det här sitter som en uppercut rakt in i reptilhjärnan.
I munnen får man en mörk och högoktanig rackare som dock inte vinglar det minsta. Skön balans där syrorna har en fräsch apelsinkaraktär, och alkoholen inrättar sig i ledet trots att här sannolikt finns rätt många procent. Den långa eftersmaken med massor av lakrits och pepprig örtighet är urskön att suga på.
Jag hade så när missat det här vinet som släpptes redan den förste mars. Lyckligtvis finns ganska gott om flaskor kvar, här blir det absolut påfyllning. Kommer att sitta som en smäck till grillat redan i sommar trots en rätt uppenbar ungdomlighet. Frågan är om inte det här är ännu bättre än den utmärkta nollsjuan? (92)
PS. Hälften vardera av Grenache och Syrah. Biodynamiskt. Non-boisé. Finns det egentligen någon annan region än södra Frankrike som kan leverera på den här nivån för under tvåhundra spänn?
PPS. Andra som varit mer på hugget här och här.
5 kommentarer:
Gott verkar det onekligen, men var det 2007 eller 2009 du drack?
(typo i texten/CT länken)
:-)
/U
Tack, ändrat nu.
Håller med, jättesmarrigt vin. Vill t.o.m. drämma till med ordet prisvärt. Men - första flaskan hade dock initialt lite sumpmarksdoft och korken var rejält blöt. Efter någon minut var det bortvädrat och vinet blev bara bättre ju längre kvällen gick. Andra flaskan var med på noterna direkt men den korken var också blöt. Hur var din kork? Vågar man lagra med såna korkar?
MVH Jocke P
Vinet hade krupit uppåt ca 5 mm längs korken som annars såg ut att vara i fint skick. Fast någon längre lagring av det här vinet blir det knappast i vilket fall för min del...
Blöt kork - check.
Balans - väldigt mycket så.
Power - ja.
Såna här viner och en del C9P kan göra mig över min egen smak. Jag kan ofta finna t ex Aussie-shiraz och det moderna Spanien aningen tungt i gumpen, i alla fall i dess respektive ungdom.
Men det här sitter som en passning av Xavi. Det finns ju en viss massivitet även här, men det är något med garriguen, syrorna och den där underbara eftersmaken som bara brottar ner mig.
Jag gjorde ett återbesök i går till lite lamm och annat godis och tyckte det var ännu bättre än flaska 1. Som sagt, det är läge för en liten påfyllning. Jag kan tänka mig att det här blir bättre ett par år framåt, men det här känns som ett vin jag tänker köpa några till av mig och sedan skamlöst kolka i mig utan tanke på framtiden.
Skicka en kommentar