Hur länge håller en flaska Castello di Brolio? Toscanas paradox är ju att regionen både är gammal och ung; gammal med tanke på en lång historia av vinframställning, och ung eftersom många av dagens viner har ganska lite gemensamt med vinerna från förr. Trots etikettens uppgifter om historia bak till 1141 uppgav Baron Ricasoli själv i samband med sitt Sverigebesök i början av juni att man först i och med årgång 2004 verkligen kommit fram till hur man skall arbeta, och att tidigare årgångar av flaggskeppet varit lite av en experimentverksamhet.
I slutet av maj dracks en flaska av nittiosjuan som uppvisade rätt mycket mognadstoner av svamp och farinsocker, men också en något slapp frukt med drag av romrussin, körsbärskompott och lite sylt. Efter hand vek frukten ned sig till förmån för allt starkare drag av järnfilsspån. Enligt min smak hade den flaskan klart passerat toppen, även om andra runt bordet var betydligt mer positiva. Nollettan är förstås en helt annan årgång, men det känns lika bra att ta tempen på den nu istället för att få en kanske negativ överraskning om några år.
2001 Castello di Brolio har en stilig rubinröd färg med begynnande bruntingering och tegel i kanterna. En hel del sediment i flaskan. I nosen får man massor av fina blommiga övertoner tillsammans med örter och svart té. Mognadstoner av undervegetation, läder och balsamico fyller på, och så lite köttiga drag. Järnfilsspånen från nittiosjuan känns igen, liksom den rejäla dosen ek med mörk choklad, kryddor och kaffe. Frukten känns klart svalare och friskare än hos nollsjuan, med mörka körsbär och plommon, men lyckligtvis ingen julmust eller cola. Doften är öppen och fin redan från början men lägger in en växel till efter två timmar i öppen flaska, ett gott tecken.
Smaken är syrlig med massor av surkörsbär och kafferost som avrundas av doftens järnfilsspån. Tanninerna har polymeriserats till ett fint sammetstyg men stramar fortfarande upp bakefter. Vinet har en fin mogen munkänsla med en snygg övergång mellan mitt och slut där den fortfarande spänstiga frukten kickar ifrån i rätt kraftfull och saftig eftersmak som hänger kvar en ordentlig stund med lite mineralgnistor.
Min kärlek till sangiovese må ha svalnat en del de senaste åren, men det går inte att förneka att det här är välgjort och gott. Man kan säkert krama ur en hel del ytterligare mognadstoner om man vill, men för mig som gillar lite ungdomlig spänst befinner sig vinet sannolikt på topp just nu och några år framåt. (92)
2 kommentarer:
Grymt! Har själv en nolletta som pockar på uppmärksamhet. Vad kan då bli bättre än en överraskande recension av detta vin! Slinker den inte ner i sommar så sker det nog under hösten skulle jag tro. Jag har gått och oroat mig för överlagring men jag kan nog andas ut.
Den finns att beställa i SB's BS (http://www.systembolaget.se/81523) för 349 kr.
Skicka en kommentar