Dags att smaka nya årgången av den här favoriten. Den här tolvan känns lite tuffare och mer strukturerad än 2011, och vinet behöver också en stunds luftning för att riktigt öppna upp. Massvis av undervegetation och jord tillsammans med kryddiga, oavstjälkade drag. På toppen dansar lätta blommiga toner, och så hallon och körsbär förstås. En riktigt god sniff.
Smaken är sval och slank, med en fin fruktkärna och en god ryggrad av syror och tanniner. Trots att anslaget är så lättfotat ringer aromerna kvar en rejäl stund. I svansen dyker stjälkarna upp igen, men de tonerna lär rimligen minska med bara lite tid på rygg. Det här är så gott; jag är vansinnigt förtjust i de här svala grejerna från Pax Mahle.
3 kommentarer:
Spännande! Försöker få till en pi - går sådär. 11:an var ju underbar.
Erik
Vadå går så där - brukar väl funka utmärkt med Vinuic?
Jovars och kanske är jag lite otålig, det har ju bara gått en vecka. Sannolikt ligger det något annat i vägen och bromsar.
Skicka en kommentar