Jag älskar den här tiden på året. I bästa fall är det brittsommar med strålande sol och hög klar luft, så att man tryggt kan förtränga den grådaskiga jämmerdal som är november. Tids nog är det dags att borra ner huvudet under filten, men inte när det bjuds dagar som idag. Ljuvliga.
Älskar också alla säsongens råvaror. Den färska krabban är som bäst, och i ostdisken dyker Mont d'Or upp som en kär gammal vän. För att inte tala om färskt älgkött. Eller kantareller.
De där sistnämnda får bli basen för kvällens gryta. I glasen hamnar en ny bekantskap från far och son Courtois i mellersta Loiredalen. Det finns förstås en historia här, hur pappa Claude från början gjorde vin i Provence men fick ägorna förstörda av en brand. Som vanligt har Bertrand Celce varit här och spårat, förslagsvis läser ni hans som vanligt ypperliga post.
Man kan bara konstatera att det här är icke-interventionella grejer. Ekologiskt förstås, ingen ny ek, och väldigt försiktigt svavlat. Och så ett sammelsurium av druvsorter som till exempel cabernet franc, côt, pinot noir, gamay, gascon, cabernet sauvignon...
Fast när man dricker 2012 Racines känns det som cabernet franc sitter i förarsätet. Ni vet hur det är, hjärnan försöker hela tiden inordna saker och likna dem vid grejer man redan känner till. Här är det den lilla tonen av paprika och gräs som gör det, men backar man en smula inser man att frukten inte är så typiskt cabbig. Mer skogsbärig, med såväl svala rödblå slingor som en liten angenäm sötma.
Smaken är slank, svalt bärig och livsfarligt tillgänglig med välkammade tanniner som inte bjuder mycket motstånd. Möjligen är klunkbarheten förrädisk, det här sägs nämligen kunna lagras även om det är svårt att begripa hur det skall gå till. Jag lär dricka upp sista flaskan närmaste året. Gott vin.
9 kommentarer:
Nog finns det stoppning för längre lagring i den här tolvan. Liksom i tian.
Nolltvåan var särdeles fin förra året:
vinare.blogspot.se/2014/08/moget-naturligt-pa-spritmuseum.html
Förresten... sorten gascon är unik för Loire och inte samma som mondeuse noir. Jancis' Wine Grapes vet att berätta att den hör till familjen côt och tillägger:
"Claude Courtois in Soings-en-Sologne to the west has a plot of young Gascon vines and describes the wine he makes from them in some vintages as 'the most beautiful of the domaine'.
Vinet heter L'Icaunais. Ligger på lut här hemma i kylen ;)
Aha, jag slarvade med researchen. Men på andra håll i Frankrike är väl gascon en synonym till mondeuse eller är det bara en faktoid som ligger över hela internet?
Courtois gör en drös viner man blir sugen på att prova, ni drack ju Quartz häromsistens också. Gissar att vi handlat på samma ställe.Vettiga priser också, skall man komma med någon invändning kring Racines så är det väl att 330 spänn hos svenske importören är lite saftigt för vad det är.
När det gäller druvsorter finns det ju bara en riktigt trovärdig källa - "Wine Grapes" (inte minst tack vare modern DNA-teknik och specialisten José Vouillamoz). Gascon har gått under synonymen noirien och har därför blandats ihop med tressot som delat den. Finns inget släktskap med mondeuse.
Testat det mesta från Courtois. Fina grejer rakt över. Quartz ingår i ett 3-pack från Vin & Natur som kanske fortfarande finns för privatimport à 685 kr. Ca 220 spänn flaskan är inget överpris, särskilt vid en jämförelse med Danmark som tar runt 225 dkk för samma viner. Och SB ska ju ha sina 19%.
08 och 10 Racines var betydligt billigare, cirka 250 kr. Prisökningen på 12an kommer från gården. Det är snarare det franska priset som är överraskande bra.
Ingen skugga över V&N, jag förstår så klart varför priset hamnar där det gör i Sverige. Det var mer en fundering kring prisvärde om uttrycket tillåts. Eller helt enkelt den högst personliga uppfattningen om vad man är beredd att betala i förhållande till vad man får. Varierar från person till person. Gott vin, jag var kanske en aning mindre begeistrad än er not på CT, men gott som sagt. Grannen gillade också sitt blinda smakprov och väl väl beredd att ge ungefär 229 spänn i avsaknad av barriquer ;)
Om du hade smakat den mogna nolltvåan skulle du förmodligen inte heller tycka att det spelade någon större roll om det kostade 229, 250 eller 350. Poängen är att vinet åldras med en grace som skulle göra mången bordeaux grön av avund.
Och det kommer från någon som gnällde över trettio spänn för Klingenberg härom dagen? ;)
Som sagt, det där är en personlig känsla utifrån vad man har i glaset och mycket annat. Det handlar egentligen inte om en tjuga eller hundring hit eller dit, jag har ju köpt vinet och köper gärna igen, även hos Vin & Natur. Till exempel Foillard kostar väl 350 spänn vad det lider också. Köper man ändå? Japp, men kanske mindre än tidigare. Eller så jagar man annat.
Gott vin som sagt. Som det är nu. Kul om det är godare om tolv år. Jag kommer nog inte själv att lagra så länge. Har du smakat fler årgångar med ålder?
En skillnad mot Klingenbergs Buntsandstein är att det vinet är gjort för omedelbar konsumtion (2-3 år). Partern Julia Bertrams motsvarande Spätburgunder Handwerk kostade bara €10 på plats och var minst lika bra. Att priset på den typen av viner blir 50% högre i Sverige är kanske inte lönt att gnälla över, men en väldigt bra anledning att handla från Tyskland.
Vad som är värt att betala extra för i Racines är inte minst den bevisade potentialen till utveckling, IMHO.
08an är fin nu. 09an likaså men lagras gärna. 10an ännu bättre och förtjänar att få ligga.
Skicka en kommentar