2007 Cascina Cucco Barolo Cerrati

Ny årgång av den här favoriten. 2007 Cascina Cucco Barolo Cerrati har en direkt öppen doft med massor av menthol i första ledet, följt av örter, tobak och grusmineraler. Frukten brukar alltid vara lite mörk på ett Serralungatypiskt vis, men nollsjuan är ett snäpp mörkare och köttigare än föregående årgångar, med drag av moreller och plommon där mörkret accentueras av inslag av lakrits och lite choklad. Smaken fortsätter i samma stil med rätt fullmatad mörk frukt som går mer på kraft än elegans. Syrorna är fullt tillräckliga men kanske inte knivskarpa, och tanninerna ligger och lurar under frukttäcket. Avslutningen är lång och en smula varm med massor av örtbitterhet. Trots att munkänslan i nuläget är en smula kantig är vinet klart tillgängligt redan nu, och beter sig ungefär som schablonbilden av en nollsjua. Personligen föredrar jag nog nollsexans mer eleganta framtoning, och så bra som den knäckande nollfyran blir väl kanske ingen årgång igen (?), men det smakar riktigt bra hur som helst. Svårslagen barolotripp för 714 DKK per sexpack, jag skulle vilja ha lite mer av det här. (89-90)

2008 Alban Vineyards Syrah Patrina

Det är något speciellt med tjurskallar som går sin helt egna väg och sedan lyckas. Alla tyckte John Alban var fullständigt galen när han planterade rhônedruvor i lilla Edna Valley på åttiotalet (och i ett svep nästintill dubblerade världsproduktion av viognier som vid den tiden förde en tynande tillvaro på enstaka stockar i Condrieu och Château-Grillet). Alla hade fel. John Alban är numera en av de mest respekterade vinmakarna i hela Californien, och hans viner hyllas från alla håll och kanter. "If only all Californian Rhône wines were so serious. If only all Rhône wines were so welcoming and concentrated" tyckte Jancis Robinson efter att ha smakat för några år sedan.

Albans viner tillhör den där skaran som dyker upp mest hela tiden när man läser amerikanska message boards; skaran som återfinns på exklusiva mailing lists man helst skulle ha anmält sig till medan man fortfarande gick i gymnasiet om man vill få tag på några flaskor idag. Så när Johan Lidby släppte ett litet antal flaskor i juni månads exklusiva mellansläpp var det bara att passa på. Jag kunde inte köa så någon flaska av flaggskeppet Reva Syrah blev det inte, men den enklare Patrina fanns (och faktiskt finns) kvar. Det här måste ju smakas. Vad är det egentligen Rhône Ranger-Farfar kokar ihop där i Edna Valley?

Riktigt sköna grejer skall det visa sig! 2008 Alban Patrina Syrah är en tät och maffig rackare som inbjuder till famlande efter parkerismer som palate-staining och gobs of fruit, men som inte för en sekund viker från den egenskap som förenar alla bra viner: balansen. Det är fascinerande hur ett så fylligt, fruktmoget och maffigt vin med en så tät frukt kan uppvisa en sådan viktlös lekfullhet när det kommer till munkänslan. Här är det fullt ställ men ändå med total kontroll i minsta kurva, fram till en vacker avslutning med fin saftighet, mjuka inlindade tanniner, perfekt avvägda syror och en stiligt maskerad alkohol som mest handlar om lite välbehaglig värme, som en glödande solnedgång över Stilla Havet medan man filosoferar över livets förunderlighet.

Innan dess har man fått en tät och fin doft med druvtypiska, peppriga, köttiga drag med extra violblommighet på toppen och bra djup i den täta körsbärs- och björnbärstonade frukten. En hel del fat med kaffe, lakrits och kakao men inte ens i doften tycks det finnas en enda vass spretig kant som sticker ut. Det finns en hel del likheter med Copains lysande 2007 James Barry Vineyard, även om det vinet nog var mer komplext, än djupare och i slutändan aningen bättre. Å andra sidan har Albans Patrina en fullständigt oemotståndlig lössläppt drickbar här-och-nu-känsla. Det här är vad som gör bra kaliforniska viner så underbara - maffiga som Gamla Världen på steroider, men ändå druvtypiska och med balans. Ren buteljerad njutning. (93-94)

Smoooth....


PS. Vi som mest drack grogg och öl i gymnasiet och missade alla mailing lists kan också hitta Alban i KKWines sköna sortiment även om det verkar vara lite årgångsbyte just nu.

Franska vingårdar

Ett galet kul tidsfördriv, som damp ner som en länk i ett mail från Anders. Tusen tack.

Själv klockade jag in på 56803 poäng i bäst av tre, vilket måste kunna vässas en del med tanke på att jag befann mig i helt fel del av L'Hexagone vid fler tillfällen än jag vill erkänna...

2001 Giuseppe Mascarello Langhe Status

Wow, ett stenhårt, kompromisslöst, gammeldags italienskt tjut i glasen ikväll. Här snackar vi botti ut i fingerspetsarna. Rödlätt frukt med drag av körsbär, jordgubbar, rönnbär och ett och annat rött äpple, och så grusiga, järniga mineraler och blommor. Hårt deffad, stenig smak med höga syror och en torr, mineralisk eftersmak med salmiak och en gnutta örter. Inte stort, men sitter som en smäck till kvällens lasagne. 70% nebbiolo, 25% barbera och 5% freisa, drickfärdigt och klart för 155 DKK. Carlo Merolli så klart. (89)

2007 Giorgio Pelissero Barbaresco Nubiola

Pelissero har fått till rätt sköna grejer med sin 2007 Barbaresco Nubiola. Stilig ljus rubinröd färg som börjar få lite brunton och tegelkant. Doften är öppen och expressiv från start, med förföriska aromer av blommor, aceton, och grusmineraler inramade av läder, kryddor och en försiktig chokladton. Frukten har lite kanderad, pastillartad karaktär med drag av vinbär, kärniga körsbär och nypon, och så massor av lakrits. Här har vi uppenbart en riktig charmör i glasen, redo att visa det mesta av behagen redan från början.

Smaken fortsätter i samma tillgängliga stil med mer av pastillfrukten, rätt snälla tanniner och syror som är klart godkända men knappast skyhöga. Avslutningen känns dock lite mer allvarlig, och torkar upp på ett skönt sätt till maten med en massa lakrits och lite kärnig bitterhet som hänger kvar en bra stund. Det här vinet är kanske inte det absoluta förstavalet om man vill ha riktig old-school barbaresco, men allt som allt en god och givande nollsjua som levererar fint för de 149 danska kronor det kostade. Finns också i BS. (91)

2009 CdR Villages - Féraud-Brunel vs. Vatican

Laurence Féraud (Domaine du Pégau) och André Brunel (Les Cailloux) är två av mina absoluta favoritproducenter, så när de slår sina påsar ihop med en serie négociantviner vill man förstås smaka.

2009 Féraud-Brunel CdR Villages bjuder på en förvånansvärt seriös doft med fin komplexitet och klockren ursprungstypicitet i traditionell stil. Rödlätt körsbärs- och hallonfrukt som backas upp av intensiva aromer av garrigue med några extra lavendel- och violkvistar, lakrits, ljusa orientaliska kryddor, en gnutta kött och rent av lite sjögräs/tång. Här får man en fin drickbarhet med väl inbäddad alkohol, klart godkänd längd och en god, aningen örtkärv avslutning. (89)

En härlig CdR Villages som levererar massor av typicitet. Känns som riktigt traditionella grejer där druvsammansättningen tycks domineras av åtminstone två tredjedelar grenache precis som de båda producenternas Châteauneuf-du-Pape. Den logiska jämförelsen i den här stilen och prisläget torde vara Cuvée du Vatican snarare än syrahdominerade viner som exempelvis Saint-Cosme. Som av en händelse är det just Vatican vi har i andra glaset...

2009 Cuvée du Vatican CdR Villages har en i jämförelse något mindre komplex doft där frukten känns en gnutta mörkare och fortfarande har drag av griseknoens nyjästa körsbär. Mer påtaglig (vit)pepprighet jämfört med grannglaset även om man också här får en fin ton av garrigue efter en stund i öppen flaska. En skön sniff. Smaken är den tuffare av de två, med lite mer värme även om här inte finns mycket som hindrar drickbarhet. Vinet är som vid tidigare smakprov inte riktigt lika kassaskåpstätt som nollsjuan, men bjuder ändå på en god och billig tripp till södra rhônedalen. (88)

Ikväll tar firma Féraud-Brunel hem priset med en noslängd pga mer komplexitet, men båda vinerna slinker ner utan problem. Södra Rhône kan verkligen konsten att leverera i denna låga prisklass.

Féraud-Brunel är inköpt häromdagen hos Bergman Vin i Kokkedal och kostade 75 DKK.

Cuvée du Vatican importeras av Bristly och går fortfarande att köpa i beställningssortimentet i sexpack för 109 kr flaskan.

2007 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape

Still going strong! Det har varit en del snack om nollsjuor och besvikelse, men Janasses 2007 Châteauneuf är lika härlig som senast. Men visst känns det att frukten är väldigt mogen; kanske tydligare nu när vi inte druckit nollsjuor på ett tag. Doften bjuder på massor av mörka körsbär, hallon och kirschlikör, och dessutom en välavvägd fatkyss med grillkol, choklad, lakrits och ett glödande vedträ. Men det finns en oemotståndlig renhet i aromerna, och när alla kryddorna och garriguen kickar in under ett moln av lavendel- och violparfym är det svårt att inte bli sittande med näsan i kupan och nästan glömma bort att dricka vinet. Blodet och köttsaften medför några extra vällustiga stön.

Smaken bjuder på en rejäl dos mogen nollsjuefrukt med ombjudningar av doftens lakrits och kirschlikör, men kommer samtidigt med finfina apelsinlika syror och en bra balans. Det finns en skön svalhet i vinet även om efterbrännkammaren är ordentligt påslagen i den långa, breda eftersmaken. Hur gott som helst på en rent primitiv, vällustig nivå. Måste. Försöka. Glömma. Resterande. Flaskor. (93-94)