Tutta la famiglia in Roma

Ah, Roma. Den här gången blev det dock ingen barnfri storstadssemester, utan vi åkte tutta la famiglia (nästan) - tre generationer inklusive farmor och farfar. When in Rome... Lösningen blev lägenhet istället för hotellrum, och att ha barnvakten med sig för egna restaurangbesök på kvällarna rekomenderas varmt. Vi har haft underbara dagar i högsommarvärme och uppskattade verkligen luftkonditioneringen i lägenheten. Fördelen med att återvända till städer man känner till är att all eventuell sevärdhetsstress är som bortblåst och man kan istället ägna sig åt att bara strosa omkring och utforska staden i egen takt, med regelbundna stopp för en kopp caffè macchiato. En del vin blev det förstås, dels på restaurang men också under de ljumma kvällarna på terrassen med till exempel några skivor prosciutto och bresaola, några cacciatorini di cinghiale, ett par oliver, lite buffelmozzarella och vanvettigt goda riktigt solmogna tomater. Vinerna köptes till största delen på Enoteca Costantini som är min favoritaffär i Rom. Här finns ett oändligt utbud av nästan vilken producent man än kan tänka sig och dessutom till rimliga priser vilket man tyvärr inte kan säga om alla Enoteche. När det kommer till Italien stämmer ju faktiskt Systembolagets mantra om konkurrenskraftiga priser; man gör sällan samma sanslösa fynd som i Frankrike. Däremot är det förstås roligt att kunna köpa flaskor som aldrig dyker upp här hemma. Med hem i resväskorna hade vi en noggrant urvald blandning av Piemonte och Toscana: 2001 Aldo Conterno Barolo Cicala (€60), 2001 Conterno Fantino Barolo Sorì Ginestra (€58) och 2004 Fontodi Flaccianello della Pievi (€39).

Vad gäller vinerna vi drack så följer här några korta rader. De dracks huvudsakligen till mat och prat utomhus på terrassen i de ganska små IKEA-glas lägenheten var utrustad med så några allvarligare provningsglasögon hade vi inte på oss. Jag tycker Dolcetto är en underbar druva till italienska antipasti, och det var roligt att prova en radda nollfemmor, en årgång Antonio Galloni redan har utnämnt till en av de bästa för Dolcetto på länge.

2005 Luciano Sandrone Dolcetto d'Alba (€12) var ett mörkrött bärigt vin med härliga toner av björnbär, körsbär och lakrits som även återfanns tillsammans med vanilj i den avväpnande inbjudande smaken. Fräsch syra. Underbart charmigt och riktigt gott!
2005 Bruno Giacosa Dolcetto d'Alba (€9) var rejält annorlunda och betydligt mer robust med köttiga animaliska toner på en bakgrund av lite grinig mörk frukt med körsbär, vanilj och pepprig kryddighet. Med lite luft blev frukten mera sötmogen och det tillkom lite nyanser av gräddkola. Ganska gott men inte i klass med Sandrone.
2005 Aldo Conterno Langhe Dolcetto Il Masante (€10) liknade i viss mån Giacosa med lite köttig profil med inslag av tjära, asfalt, lakrits och viol. Efter hand tillkom lite tallbarr och kåda. I den ganska korta och glesa men goda och syrliga eftersmaken fanns även lite peppar.
2005 Domenico Clerico Langhe Dolcetto Visadì (€9,40) hade en ljuvlig doft av vildhallon, körsbär, violer och mineraler, samt efter hand lite bittermandel och vanilj. Riktigt snygg medelfyllig smak med härlig intensitet och längd och ett urgott syrligt slut med mineraler. Kanske den bästa och mest "seriösa" Dolcetton av de vi provade, även om Sandrone lever högt på sin charm.
2004 Conterno Fantino Langhe Nebbiolo Ginestrino (€13,60) görs dels på frukt från nedre delen av vingården Vigna del Gris samt dels från Ornati i Monforte utanför Barolozonen om jag är rätt underrättad. Det här var ett kliv upp i seriositet från i Dolcetti - det fanns rejält med sediment i flaskan och dekantering var på sin plats - inte minst med tanke på hur ungt och stramt vinet kändes. Doften var klassisk med körsbärslikör, violer, rosor, menthol, mandelmassa och mineraler. Smaken var rejält sträv och lite blyg men öppnade upp sig en del med luft. Inte så lång eftersmak dock - växer på längden med ytterligare lagring? Gott men visade inte upp sin fulla potential som det kändes.
2006 Prunotto Barbera d'Alba (€8) var ett bärigt, enkelt vin med inslag av lakrits, körsbär och en gnutta svamp. Något för syrafetischister - munnen snörpte ihop sig ända ut i den något metalliska eftersmaken. Väl enkelt och lite ospännande.
2004 Ceretto Nebbiolo D'Alba Bernardina (€36 på restaurang) var snuskigt gott i snygg välskräddad ekkostym med inslag av körsbärslikör, Anton Bergs marsipanbröd med choklad, violer, rosor, vanilj och gräddkola. Tätt och mörkfruktigt med härlig koncentration och fin längd. Supergott, och ett par kliv upp i kvalitet från tex Pio Cesares Nebbiolo. Det här vinet vill jag se på Systembolaget snarast, tack. Blev väldigt sugen på att prova en Barolo från Ceretto.
1999 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva (€34 på restaurang) ville vi prova efter att ha druckit deras standard-Taurasi i årgång 2000 nyligen. Doften var underbart läckert mogen med inslag av läder, stall, plommon, körsbär och lite vanilj. Smälta tanniner men lite fräsch syra kvar. Mjuk och lång och urgod. Det här vinet hade nått det där mogna stadiet när det inte är helt enkelt att ursprungsbestämma bland alla tertiära aromer. Inte för att vi är några Aglianicokännare ändå. Värt att notera attt denna riserva var mycket mera mogen än vår flaska 2000. Vinet stod på hyllorna i den ganska varma restaurangen - beror mognaden på årgång eller lagringsbetingelser?

Så, åter till vardagen. Var det mellansläpp i måndags sa ni?