Vi är ute på relativt outforskad vinmark ikväll. Aglianico är inte en druva vi druckit mycket, vad vi minns enbart någon flaska på restaurang i Italien samt någon enstaka enklare flaska från Feudi di San Gregorio. Vi har heller aldrig besökt regionen vinet kommer ifrån, Kampanien i sydvästra Italien. Mastroberardino anses vara en av de bättre producenterna, med anor från 1700-talet.
Färgen är mörkt rubinröd. Doften är stor med lite brända toner samt inslag av körbärslikör, rikliga mängder mörk bitter choklad, lite plommon, vanilj och läder. Det finns också rejält parfymerade inslag som ena stunden drar åt klockrena rosor, andra stunden åt söt piptobak, och tredje stunden mest åt tvål. Vid mer än något tillfälle får man faktiskt en klockren association till Barolo. I munnen är vinet drygt medelfylligt med samma körsbärslikör och mörka choklad som i doften. Syrorna är ganska framträdande liksom de fina tanninerna som ger viss strävhet men inte så mycket som jag kanske hade befarat. Eftersmaken är ganska lång, lite bitter och syrlig.
Gott, lite annorlunda men på något sätt ändå lite välbekant -Baroloassociationerna var oväntade men återkom vid flera tilfällen under kvällen. Vi dricker gärna mer Taurasi om några flaskor skulle passera förbi Systembolaget igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur bjöds tillfället att dricka Taurasi den här gången?
Mastroberardinos Fiano di Avellino Radici minns vi som fräsch och elegant på en restaurangterrass i kalabriska Tropea. Men det här har vi inte smakat, låter gott...
mvh,
Finare & Vinare
Bjuds och bjuds, menade mest om några flaskor skulle passera förbi SB igen. Den här köptes där för några år sedan.
Skicka en kommentar