måndag 6 augusti 2007

2004 Altos Las Hormigas Reserva

Efter en härlig dag på stranden nu när sommaren äntligen kommit stillar vi den värsta hungern med en svalkande tallrik gazpacho och gårdagens rester av Chablis och rosé innan vi börjar laga till kvällens grillade kött. Till detta väljer vi vad som borde vara ett riktigt grillvin i dess rätta bemärkelse - en Malbec från Asadons hemland Argentina.

Färgen är riktigt mörkt blåröd. Doften är stor, överväldigande och mycket mogen och varm med inslag av mörk frukt med drag av blåbär, björnbär, moreller och plommon. Det finns också kryddpeppar, kaffe, mörk choklad, violer och lite vanilj. Smaken är riktigt fyllig och bred med samma mörka bär och rostade fattoner, parat med en ryggrad av syror och en del kvarvarande tanniner som hindrar det hela från att bli för syltigt, innan allt mynnar ut i en munfyllande lång eftersmak. Helt uppenbart Nya Världen och inte helt lätt att ursprungsbestämma men, wow, vilken kvalitet. För motsvarande brukar man få betala åtminstone över 200 eller kanske ibland till och med över 300 kr. Klart en av de bästa argentinska Malbec vi någonsin har druckit (även om de inte är så väldigt många). Det finns just nu en del 2005:or på hyllorna -undrar om de är lika bra?

När jag prickade av denna flaska i cellartracker insåg jag att vinsamlingen just blev ännu mer frankofil och att det här var den sista flaskan från Argentina. Fördelningen just nu ser lite avrundat ut så här: Frankrike 67,5%, Italien 12,5%, Spanien 8,5%, Tyskland 4,0%, Australien 3,0 %, Österrike 2,5%, Portugal 1% (enbart vintage port), Sydafrika 0,5% och USA 0,5%. Nu är jag förstås nyfiken på hur era sammansättningar ser ut?

9 kommentarer:

konjären sa...

Hmmm... Intressant fråga!

Självklart var jag tvungen till ilte snabba överslagsberäkningar. Då jag håller kollen meddelst ett enkelt Excelark, så det blev lite handjagande.

Totalt sett ligger Frankrike på 68,1%. Skulle man bara se till rött vin ligger andelen på över 82%. Vitt vin och framför allt min relativt sett tunga post portvin (15,6% av totalen) tar ner Frankrikes totalandel. Å andra sidan hjälper söta vitviner och champagnen till åt andra hållet... Ingen hänsyn har tagits till magnumflaskor; dvs de har räknats som en flaska.

Nya världen representeras av en ensam stackare från Sydafrika, och kommer således inte upp i en procent. Den flaskan var för övrigt en gåva.

Johan sa...

Vi drack en 2005:a till grillade Lammkotletter häromdagen. Din beskrivning av 2004:an passade även in på 2005:an. Vi gillade den skarpt. Den kändes som att den skulle kunna vinna på att lagras något eller några år till dock.

Johan sa...

Såg också att WineSpectator gav 2004:an och 2005:an samma betyg, 92, och nästan identiska kommentarer. Livets Goda var däremot inte så förtjusta, om jag inte missminner mig.

Magnus sa...

Vi har en något mer global (och säkerligen mindre) källare: Frankrike 34%, Italien 12%, Spanien 11%, Sydafrika 9%, Australien 8%, Tyskland 8%, Portugal 7%, Österrike 7% och sedan liten svans från Ungern, Argentina och Nya Zeeland. Min sista argentinare är förresten också en 2004 Altos Las Hormigas Malbec Reserva Viña Hormigas, ett mycket gott vin.

Johan sa...

Själv klockar jag in på Frankrike 35%, Italien 18%, Spanien 13%, Australien 10%, Tyskland 8%, Österike 5% och sedan lite småprocent på Sydafrika, Portugal, Argentina, Ungern, Canada och USA. Andelen Franska viner känns ju lite i underkant i dom här sammanhangen :-)

Frankofilen sa...

Tack för svar allihop. Det är väl inget självändamål att ha franska viner -även om jag själv flera gånger tyckt att visst tusan borde man kunna masa sig över 70% utifrån min smak ;) Men var skulle då all ljuvlig Barolo, alla toscanare, all Ribera del Duero och Rioja, all riesling från Tyskland och Österrike och allt annat få plats (några maffiga aussie-Shiraz vill man ju också ha i beredskap)? Det finns ju så många goda viner för alla tilfällen...

finare & vinare sa...

Man blir ju faktiskt lite förvånad: 51% fransoser, 26% italienare, 17% tyskar, 2% av vardera österrike och sydafrika och en ynka rest att dela på för spanien, usa och nyazeeland. Vi lagrar som synes inte port (rätt sällan vi dricker söta och starka viner). Men de största förvandlingsnumren är väl ändå bourgogne, champagne, riesling, syrah, nebbiolo och bordeaux. Och ju mer det händer med vinet, desto mer känner vi att det är värt omaket (förutom att alla är tvungna att köpa vinerna för att de tar slut direkt, vilken situation...)

mvh,
Finare & Vinare

Frankofilen sa...

Just det där med att man måste köpa alla flaskor man någonsin kan tänkas vilja dricka direkt är ju rätt så frustrerande. Ok, om man provar alla viner man är intresserad av direkt, helst samma lunch, så KANSKE det finns flaskor kvar närmaste dagarna men för de mest attraktiva/lågkvoterade vinerna räcker ju inte ens det. Har du inte fått tag på flaskorna kl 10.15 så är det kört. Jag har en känsla av att jag nog köper mer vin nu med SB:S hysteriska släppolitik - är vinet så bra som man tror vill man ju försäkra sig om att ha ytterligare flaskor. Men det är väl kanske det systemet vill enligt någon dold agenda -varför annars profilera sig som en stormarknad mot bulkinköp med mängdrabatt som ju alla boxar innebär. Köp fyra betala för tre flaskor.

finare & vinare sa...

Ahh, härligt, återigen ett par välvässade frankofila formuleringar! Visst köper man mer med nuvarande lanseringspolitik, som du säger för att man vill "försäkra sig" om att äga alla flaskor man någonsin kan tänkas vilja ha ;-) Vilket ju är en omöjlig ambition, ens med de mer säkra korten. Men importörerna borde ju uppskatta hypestämningen. Det mest självklara vore ju annars provsmakning så att man slipper chansa, (vanligt förekommande i Köpenhamn) - vilket faktiskt, otroligt nog, har hänt oss stammisar en gång på SB, när vi skulle handla en låda 1999 Bric dël Fiasc + en låda 2000 Ghiaie della Furba. Båda fanns öppnade i butiken. Verkligen hyggligt gjort, men säkert nog för omedelbart avsked från bolaget...