torsdag 9 augusti 2007

2004 Graillot Crozes-Hermitage

Det vankas lammkotletter till middag varför man förstås tar en extra koll i Rhônesektionen. Börjar det inte bli dags för ytterligare en flaska av Graillots nollfyror? Finare Vinare verkar ha gjort halvtid och lagt resten för lagring till andra sidan 2010. Själv har jag varit försiktig optimistisk vid tidigare smakprover, gott men helt klart ett mellanår med lite utspädd frukt och gröna toner.

Färgen är som tidigare mörkt blåröd/purpur med lila crema. Inget sediment att tala om vilket 2003:an hade vid den här tiden. Doften är som tidigare kryddig och väldigt typisk med inslag av lakrits, fänkål, oliver, svarta vinbär, lite vitpeppar, grön paprika, gummi och lagerblad. Något rått kött hittade vi inte den här gången. Ingefäran noteras först efter att ha läst Finare Vinares post, men den finns helt klart där bredvid vitpepparn. När vi drack vinet någon timme efter öppnandet kändes doften inte det minsta knuten eller stängd utan ungefär som tidigare. Vinet är slankt och liksom tidigare lite vattnigt och grönt och inte alldeles charmigt om än ganska gott.

Jag har tidigare ställt mig tveksam till lagring, jag tror kanske inte vinet har den stoppning som krävs. Någon större mängd flaskor tänker jag således inte lägga åt sidan, men det är klart att några år bör vinet klara. Finare Vinare som har betydligt längre erfarenhet av att både lagra men även dricka lagrade viner än undertecknad (så lyssna inte för mycket på mig) tror på positiv utveckling efter 2010. Ser man till vinrecensenterna som ändå bör vara proffs så har John Livingstone-Learmonth (hädanefter kallad JLL på denna blogg för enkelhetens skull) 2012-13 som bortre gräns medan Wine Spectator har 2009 och Parker 2011. För egen högst personlig del tror jag fortfarande på att njuta det här vinet som ungt i första hand, och man måste ju ha plats för 2005:orna som förhoppningsvis kommer inom en relativt snar framtid. Den årgången verkar å andra sidan ha betydligt större lagringspotential.

4 kommentarer:

finare & vinare sa...

Intressant med det här vinet. Det var efter den sparade halvflaskan som utvecklade generösare drag, som vi tänker vi oss att frukten kommer utvecklas till en rundare, mer plommontonad karaktär och liksom linda in de gröna dragen så att de blir mindre märkbara, och att mer av intressanta sekundära aromer ska komma till på köpet. Det blir spännande att se. Ofta förr om åren har vi varit så golvade av den unga syrahfrukten att vi inte velat se någon anledning att spara, undantaget 1998 och 1999. Att notera är också att JLL ofta har längre lagringsprognoser än amerikanerna.

mvh,
Finare & Vinare

Frankofilen sa...

Lagring är ju inte en exakt vetenskap -kanske speciellt inte franskspråkig syrah. Det är ju kul att diskutera och försöka se i kristallkulan hur som helst. En sparad halvflaska ger ju ofta någon sorts framtidsbild, och det här vinet blir säkert mer vinöst och plommontonat med lite tid, men frågan är om de gröna tonerna försvinner? Risken är väl snarare att vinet blir ännu mindre charmigt när den primära syrahfrukten tonas ned och vattnigheten och det gröna blir än mer tydligt? Nåja, det visar sig, men vi dricker nog upp majoriteten av flaskorna nu. Det intressanta är väl annars när 2005:orna kan tänkas anlända -och var? BS eller tilfällig nyhet?

Ruso sa...

Mycket trevlig blogg det här också. Grattis! Jag har följt finare viners blogg ett tag och klickade på en kommentar av frankofilen och vips, en ny läsvärd blogg. Kul!
Ville bara lämna en erfarenhet av detta vin. 1996 köpte jag 2 flaskor av årgång 1994. Jag öppnade en som var oerhört sträv, men lovande koncentration. Den andra flaskan öppnades 2002 och var helt underbar. Den lagringen hade verkligen lönat sig. Jag vet inte om de har samma mark eller stil nu.

Frankofilen sa...

Tack för berömmet och erfarenheterna av Graillot och lagring. Att hans viner oftast vinner på lagring håller jag med om - att jag darrar på manschetten för 04:an är snarast bristen på koncentration i kombination med gröna toner.