torsdag 16 augusti 2007

2003 Nicolas Potel Vosne-Romanée 1er Cru Les Petits Monts


Ok, lika bra att säga det direkt -det här är den godaste Bourgogne vi har druckit på länge. Om den är värd priset kan man alltid diskutera, man får ju inte så mycket för pengarna i Côte D'Or, med god är den. En snabb koll på våra inramade kartor påminner oss om att Les Petits Monts ligger precis ovanför Les Richebourgs, snett bakom La Romanée. Ädel Vosne-mylla alltså. Unge Nicolas Potel var väl egentligen tänkt att ta över vinmakningen på Domaine de la Pousse D'Or, men när hans pappa Gérard plötsligt dog 1996 valde syndikatet som ägde domänen att istället sälja varför Nicolas startade sin egen négociantfirma. Han gör viner från en mängd lägen, varav några släpps på Systembolaget som nyheter i september.

Färgen är betydligt mörkare än Monthélien. Doften är stor och yppig med lite köttiga, animaliska inslag - en skvätt komocka och rått kött samt lite drag av höstbrasa och skogsglänta. Det finns också mängder av frukt, dels röda som röda vinbär, jordgubbar och tranbär, men också lite mörkare som plommon och körsbär. När man sniffar vidare märker också alla mineraler som finns, och dessutom lite mint, kryddor och ett stänk vanilj. Parallellt med detta finns också en grön örtighet som blir tydligare med luftning -och i analogi med 2003 Marsau kan man inte låta bli att undra om det beror på värmestressade druvor som inte uppnått full fenologisk mognad? I munnen är vinet runt och drygt medelfylligt med fin koncentration. Här finns inte en enda hård kant -men efter hand framträder tanninerna som hela tiden smugit i bakgrunden. Vinet känns inte alls ryggradslöst eller slappt, det finns faktiskt bra med uppfräschande syror årgången till trots. Eftersmaken är lång och mycket god. All diskussion kring terroir eller typicitet är rätt så meningslös - vi har druckit alldeles för lite Les Petits Monts och Vosne-Romanée i allmänhet för att jag skall kunna ha en kvalificerad åsikt. Det smakar mycket god ung pinot noir -lite som man alltid hoppas att Nya Världen-pinot skall vara men sällan är.

3 kommentarer:

holger sa...

Kul att höra att den föll er på läppen, jag har nämligen en en i min "källare". Tror ni att jag bör spara den ett tag eller kändes det som att den är i en formtopp nu? 2003:orna är väl lite luriga som ni skriver, man vet inte riktigt när de skall drickas. Jag drack en Boisset Chambolle 2003 för ett tag sen som var god men lite enkel nu.

Frankofilen sa...

Nolltreorna känns väl minst sagt luriga ;) Den här flaskan var rejält öppen direkt efter uppkorkandet, för att därefter bli tjurigare under två timmar för att sedan återigen öppna upp sig -de sista glasen var bäst. Jag vet inte om det beror på att den är på väg att sluta sig en aning, och att man följaktligen skall dricka nu eller vänta länge. Den känns ju fortfarande väldigt ung och ganska primär om än med härlig frukt. Allen Meadows skriver 2009+ i sin recension vilket jag antar betyder att man skall vänta till efter 2009. Vi har en flaska kvar, den får nog ligga lite med förhoppning om att få se ett annat ansikte av det här vinet.

finare & vinare sa...

Spännande läsning och fin bild! Vi passade alla nolltreor, så det är extra kul att höra. Nu är det ju nästan enbart nollfyror som bjuds. Men snart brakar det löst...

mvh,
FInare & Vinare