2008 Alban Vineyards Syrah Patrina

Det är något speciellt med tjurskallar som går sin helt egna väg och sedan lyckas. Alla tyckte John Alban var fullständigt galen när han planterade rhônedruvor i lilla Edna Valley på åttiotalet (och i ett svep nästintill dubblerade världsproduktion av viognier som vid den tiden förde en tynande tillvaro på enstaka stockar i Condrieu och Château-Grillet). Alla hade fel. John Alban är numera en av de mest respekterade vinmakarna i hela Californien, och hans viner hyllas från alla håll och kanter. "If only all Californian Rhône wines were so serious. If only all Rhône wines were so welcoming and concentrated" tyckte Jancis Robinson efter att ha smakat för några år sedan.

Albans viner tillhör den där skaran som dyker upp mest hela tiden när man läser amerikanska message boards; skaran som återfinns på exklusiva mailing lists man helst skulle ha anmält sig till medan man fortfarande gick i gymnasiet om man vill få tag på några flaskor idag. Så när Johan Lidby släppte ett litet antal flaskor i juni månads exklusiva mellansläpp var det bara att passa på. Jag kunde inte köa så någon flaska av flaggskeppet Reva Syrah blev det inte, men den enklare Patrina fanns (och faktiskt finns) kvar. Det här måste ju smakas. Vad är det egentligen Rhône Ranger-Farfar kokar ihop där i Edna Valley?

Riktigt sköna grejer skall det visa sig! 2008 Alban Patrina Syrah är en tät och maffig rackare som inbjuder till famlande efter parkerismer som palate-staining och gobs of fruit, men som inte för en sekund viker från den egenskap som förenar alla bra viner: balansen. Det är fascinerande hur ett så fylligt, fruktmoget och maffigt vin med en så tät frukt kan uppvisa en sådan viktlös lekfullhet när det kommer till munkänslan. Här är det fullt ställ men ändå med total kontroll i minsta kurva, fram till en vacker avslutning med fin saftighet, mjuka inlindade tanniner, perfekt avvägda syror och en stiligt maskerad alkohol som mest handlar om lite välbehaglig värme, som en glödande solnedgång över Stilla Havet medan man filosoferar över livets förunderlighet.

Innan dess har man fått en tät och fin doft med druvtypiska, peppriga, köttiga drag med extra violblommighet på toppen och bra djup i den täta körsbärs- och björnbärstonade frukten. En hel del fat med kaffe, lakrits och kakao men inte ens i doften tycks det finnas en enda vass spretig kant som sticker ut. Det finns en hel del likheter med Copains lysande 2007 James Barry Vineyard, även om det vinet nog var mer komplext, än djupare och i slutändan aningen bättre. Å andra sidan har Albans Patrina en fullständigt oemotståndlig lössläppt drickbar här-och-nu-känsla. Det här är vad som gör bra kaliforniska viner så underbara - maffiga som Gamla Världen på steroider, men ändå druvtypiska och med balans. Ren buteljerad njutning. (93-94)

Smoooth....


PS. Vi som mest drack grogg och öl i gymnasiet och missade alla mailing lists kan också hitta Alban i KKWines sköna sortiment även om det verkar vara lite årgångsbyte just nu.