onsdag 18 juli 2012

2 x Napa Cab

Vinbloggens minsta beståndsdel måste vara den enkla smaknoteringen skriven för det egna minnet. Som ni märker är det ungefär nu vi går in in bulletinläge...



2008 Merryvale Starmont är en välgjord Napa Cab med fin drickbarhet. Doften bjuder på mörk, lite köttig cabernetfrukt med en del fatklang i form av tobak, lakrits och kafferost. Fina syror, inget nämnvärt bråk, hygglig längd. Landar väldigt bra både hos K och våra jet-laggade gäster, men är kanske en smula enkel om man skall vara ärlig. Jag har bara druckit Merryvale en gång tidigare, paradoxalt nog är slutklangen lite mer positiv här än den var när jag drack förstavinet. Handlar kanske mest om förväntningar utifrån pris. $20 (88)



2008 Ramey har mycket mer komplexitet och djup. Trots en högre volym är vinet mer elegant med violer och en mer lyxig fatton med mer kryddor. Frukten är både mer intensiv och finare utmejslad med körsbär och cassis, och så tobak, mint, blod och massor av jord. I munnen ställer sig de sandiga, vattenkammade tanninerna på rad. Det här är uppenbart gjort i en rätt strukturerad stil som gjord för lagring. Jag saknar lite av den nerv och mineralkaraktär man kan finna hos viner som vuxit på bergslägen istället för nere på dalbotten, men det går inte att komma ifrån att det är ett ruskigt välgjort vin. Klockrent till en stor steak. I min värld är Galloni lite väl generös med 95 poäng, men gott är det. $45, finns också i BS à 499 pix via Divine. (91-92)

3 kommentarer:

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Blindprovning i all ära, men att bara posta en rubrik ... hmmm, ska vi gissa vilka goda cabar du provade! *skratt*

Frankofilen sa...

haha, slant på den här jäkla touchpaden och råkade posta istället för att spara. Som tur var är det väl bara du som också går på Pacific Time och var uppe ;-)

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Jag håller helt med dig angående Starmont, och det är "tyvärr" en genomgående trend hos väldigt många firmor, framför allt med deras Chardonnay och Pinot Noir, att deras vanliga tappning är "bättre och mer balanserat eleganta" är deras toppcuvéer, som alltsom oftast är mer av "all in" än av de finaste faten som blandas ihop.

Ramey är läcker, har alltid gillat hans viner, men för bästa komplexitet är det cirka 7-10 års ålder som gäller för att storheten ska visa sig. Just nu dricker jag med stor behållning hans 2001:or och 2002:0r, förvisso vingårdsvinerna, men de är absolut enastående.

Michel
(nu på väg från Oregon till Kaliforien)