lördag 28 juli 2012

2009 Jelly Roll Syrah


Småskaliga grejer i glasen ikväll, bara 200 lådor gjorda. Mannen bakom Jelly Roll är Jim Knight som spenderade en stor del av ungdomen som en riktig Deadhead. Han följde bandet på vägarna och såg ungefär sextio Grateful Dead-konserter per år samtidigt som han på pappret var inskriven vid universitet.

Som bekant trillade dock bandets ledfigur Jerry Garcia av pinn 1995 och livskrisen var ett faktum för Jim. Han var tvungen att skaffa sig ett jobb. Eftersom föräldrarna drev en vinhandel i Los Angeles blev branschvalet enkelt. 2001 var det dags att börja göra vin under egen etikett. Till hjälp har han Sashi Moorman som också är vinmakare hos bland andra Sandhi som vi drack häromveckan.

Här får man fin druvtypicitet och skönt blås i doften. 2009 Jelly Roll Syrah riktigt kryllar av svarta oliver, köttig mörkfrukt, violer och kådiga, örtiga drag. I smaken är reglagen rejält uppdragna både i diskant och bas. Frukten är kristallklar och slösaktigt fyllig, och de 13,9 procenten alkohol ger viss värme samtidigt som syrorna har fin spets. Man skulle kunna tro att det kunde skorra en smula, men hela ekipaget sitter ihop utan distorsion. Här är det fullt ställ utan uppenbara spår av störande ek, det är bara att hänga med på trippen. Vinet har en skönt tillbakalutad stil, som gjort för att korkas upp och drickas - ikväll med bara lite bröd och ost som sparringpartner. Det är rock'n'roll helt enkelt, dessutom till vrakpris med tanke på vad som bjuds. Far out, dude. $22 (91)

PS. Namnet då? Låter inte Jelly Roll som något misstänkt syltigt typiskt amerikanskt hopkok? Alls inte - namnet är en hyllning till jazzpianisten Jelly Roll Morton.

Inga kommentarer: