En enkel ung sauvignon blanc från Loiredalen brukar sitta som en smäck till apéritif eller lunch varma sommardagar. Mest klassiskt blir det såklart om det står Sancerre eller Pouilly-Fumé på etiketten. Fast prestige och anrika ursprungsappellationer är inte bara av godo. Man kan också åka snålskjuts och leverera rätt medelmåttiga viner trots generöst tilltagen prislapp. Det är tyvärr många gånger de senaste åren jag har tyckt att producenten gjort sig förtjänt av en rejäl spark därbak när vi druckit Sancerre i lägre prisklass, både på hemmaplan och i Frankrike, även om det såklart handlar om ett begränsat urval. Menetou-Salon ligger vägg i vägg med Sancerre men har inte samma prestige och får alltså jobba lite i motvind när de skall sälja sina viner. Kanske anstränger man sig därför lite hårdare; jag tycker ofta appellationen överraskar positivt. I majsläppet kom den här flaskan, och det är hög tid att se om det är något man skall bunkra upp med inför sommaren. Finare Vinare har i vanlig ordning redan betat av större delen av släppet och tyckte så här.
Syntetkork, hoppas på skruvkork nästa årgång. Färgen är som ett Monty Python-skämt om amerikanskt öl, med lite gulgrå och skära(!) reflexer. Elegant men ganska intensiv doft med fin frukt: citrus, tydlig fläder, en antydan av tropisk gulfrukt men framförallt väldigt druvtypiska inslag av svartvinbärsblad, tomatplanta och grön nässlighet. Katten verkar dock vara rumsren. Det finns en jordton som påminner oss om ett nyvattnat trädgårdsland som skänker en liten bitterhet åt eftersmaken där även lite ostronskalig mineralkaraktär trängs om utrymmet. Munkänslan är ung, krispig och riktigt fräsch med viss men ganska vattnig längd. Elegant, och säkert ett lysande skaldjursvin; vi kan nästan visualisera ett fat nyöppnade ostron på plasttallrik i någon hamn i östra Bretagne. Vi smakade som apéritif till några bitar opastöriserad chèvre från trakten, vilket såklart också var hand i handske. Bra för priset är ett uttryck jag avskyr; det här är helt enkelt ett bra vin. Det blir fler flaskor i sommar.
2 kommentarer:
Oj, vilken fin ostetikett med den hattprydda lutisten! Den matchningen ser vi fram emot att prova framöver.
Moules marinière kan också bli en fin upplevelse till.
Visst var det kul med de skära färgnyanserna, inte så vanligt. Priset är ju strategiskt, de här flaskorna lär inte bli några hyllvärmare...
Den där chèvren är verkligen suverän, en av de bästa vi har smakat. Ni vet var ni kan köpa den ;-)
Moules marinière låter också suveränt till, det måste vi äta snart igen.
Skicka en kommentar