Vi dricker ännu ett Bernard Magrez-vin. Som kuriosa kan nämnas att denna 4e Cru på baksideetiketten utmålas som det äldsta slottet i Médoc, byggt 1120, och ägdes på femtonhundratalet av essäisten Michel de Montaignes familj. Vi bjuds på en blåröd färg som lämnat den mest undomliga nyansen bakom sig utan att ännu bli brunt. Ur glaset kommer en inbjudande doft av mörk frukt någonstans mellan cassis och plommon, parad med en del köttsafter, tobak, nyvässad blyertspenna, jord och en fin aromatisk blommighet. Minsta tänkbara antydan av stall, men det finns där. Som brukligt när det gäller Magrez hittar vi också en hel del spår av vinets uppfostran under arton månader på ny fransk ek - kaffe, choklad, vaniljfudge och en rejäl dos gräddkola som man kanske helst skall skylla på malolaktisk jäsning. Fast eken känns fint sammanlödd med frukten; det här är les Bordelais mästare på och det känns ibland som att cabernet sauvignon käkar ekaromer till frukost. Munkänslan ger på en och samma gång intryck av sval slankhet och för årgången förvånansvärt mogen frukt. Viss strävhet men ändå mjuka, mogna tanniner. Härligt intensitet och lång eftersmak. Läskande gott i snabbmognande stil!
Det här är ett sådant vin som brukar hamna väldigt högt när GJE gör sina blindprovningar. Och visst är det generöst och lätt att tycka om; jag höll nästan på att använda den för alla under femtio dödskallemärkta frasen bussigt. Modernt och ekigt, men Magrez trollar som vanligt fram en lysande fruktkoncentration trots en kall regnruskig årgång. Jag kan förstå att det inte riktigt är allas kopp när det kommer till Bordeaux, men jag har otroligt svårt att inte bli charmad av hantverket. Lysande gott och tyvärr enda flaskan som fick följa med hem från Frankrike för några år sedan. Kostade i runda slängar 145 kr och precis som med Les Grands Chênes hade jag gärna haft åtminstone en låda.
4 kommentarer:
Låter gott och verkligen generöst för årgången! Inte ett grönt ord i hela posten. Är det för mycket sagt att kalla La Tour Carnet för mulligt ;-)
Klart ogrönt förutom en tobakston man kan diskutera om den inte drar en gnutta mot paprika. Bussigt, generöst, givande, charmigt är klyschor jag håller med om...nämnde jag "mycket vin för pengarna"? Men kanske lite för slankt och uppstramat för att dra till med mulligt. Nånstans måste man dra gränsen ;-)
Ca 145 SEK för en god 4e Cru låter som synnerligen väl spenderade Eurosar. Årgång 2005 kommer att kosta 360 SEK till hösten...
Jo, jag såg det priset. Nollfemman är väl förhoppningsvis mycket bättre, och kan kanske vara värd de pengarna. Fast den går nog att hitta i butik redan nu till lägre priser om man kan handla utomlands. Nollfyran betalade jag bara dryga 150 kr för. Å andra sidan är det väl en av de billigaste "primörerna" som monopolet lyckats köpa in.
Skicka en kommentar