Det är mycket snack om drickfönster hit och dit, och hur många gånger har man inte suttit med ett riktigt gott glas men ändå haft den där gnagande känslan att kanske, kanske kunde man ha kramat ur ännu lite mer njutning genom ytterligare lagring? Hur mycket kan man egentligen kräva av ett stackars vin? När det gäller Hugels 2004 Riesling Jubilée finns dock inga krav, bara villkorslös njutning. Vinet tycks befinna sig i en ganska perfekt fas i sin utveckling för min smak och levererar på ett fantastiskt sätt. Redan från början får man en stor, vidöppen doft med viss mognad där den gula frukten rymmer inslag av såväl gula äpplen som representanter från tropikerna, och så krämiga citrusdrag - mer lemon curd än nypressad citron. Vidare en gnutta barrig grönhet som snart leder över i mer uttalat parfymerade, blommiga slingor som blandas med underbara, oljiga petroleumtoner. Åh, vilken sniff.
Vinet forsätter att leverera i munnen med överraskande kraft och tryck från den yppiga frukten och en smått oljig munkänsla som dock aldrig blir tung eller tröttande tack vara de höga syrorna. Här finns inga svackor, aromerna hänger i med full kraft hela vägen ut i den mineraliska, aningen citrusbittra eftersmaken och klingar kvar riktigt länge medan spottkörtlarna jobbar för fullt. En fenomenalt god Alsaceriseling. (92-93)
PS. 250 spänn i september 2008, nollfemman finns listad i BS för en hundring mer. Någon som smakat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar