Dags för omprovning i lugn och ro på hemmaplan av det vin som kanske var det största utropstecknet i den där budgetlådan på fjällsemestern härom månaden. Det är intressant hur inramningen kan påverka ens uppfattning om ett vin. Det som i sällskap med några aussies i fjällstugan kändes som en urtypisk nordrhônare tycks ikväll ha fått en betydligt mer sydländsk accent. Varmare årgångar har som bekant en förmåga att flytta appellationsgränserna, jämför till exempel Jaboulets 2003 Hermitage La Chapelle som hela bordet trodde var grenachedominerat ganska nyligen. Riktigt så druvtransformerad är inte den här nollnian, men vill man ha sin crozes riktigt slank och sval skall man kanske sikta på en annan årgång.
Själv njuter jag av den extra stuns året bidragit med, och det är ingen tvekan om att doften bjuder på en billig biljett till södra Frankrike. Ur den mörka frukten med körsbär, björnbär och svarta vinbär lyfter sig massor av garrigue, eneträ och en stor knippe violer. Lite gummi och svarta oliver spikar druvsorten, medan dragen av köttsaft åker direkt upp på hedonistkontot. Smaken packar en hel del frukt, där unga, pigga syror och nafsande tanniner agerar motvikt och ryggrad. Avslutningen torkar upp sötfrukten en hel del, och hänger kvar en hygglig stund med salmiak och en knivsudd av både malört och mineralkaraktär.
De fina intrycken från förra gången består, Delas har fått fram en god och charmig crozes-hermitage i tidigt tillgänglig stil. Det blir mycket spännande att prova fler nollnior när de väl släpps. (90)
2 kommentarer:
Jag har ett par flaskor i källaren. Ska man passa på att dricka nu eller är det värt att vänta ett tag.
Hälsningar
Gustaf
Klart du skall prova en redan nu så du vet vad du lägger undan. Vill man ha mer finns det ju gott om flaskor, och lagrar man är det alltid intressant med ett utgångsvärde. Berätta gärna vad du tyckte.
Skicka en kommentar