Trenden i Tyskland är tydlig - vinerna blir allt torrare och sötare. Å ena sidan har sockerfobiska trockentorskar på den inhemska marknaden bidragit till skapandet av Grosses Gewächs/Erstes Gewächs, som med sina specifikationer avseende mustvikt och torrhet har tippat spelplanen en hel del. När restsötman måste pressas in under 9 gram per liter infinner sig plötsligt problem man aldrig trodde skulle drabba Tyskland, nämligen obalanserat höga alkoholhalter som ställer en hel del krav på vinmakaren. Å andra sidan tycks odlarna (och den globala uppvärmningen?) på egen hand driva på utvecklingen mot allt mognare druvor. Kabinett i den lätta, traditionella stilen har blivit en alltmer sällsynt fågel. I stället tycks det ofta handla om ett rent sortimentsalibi gjort på nedklassade druvor inte sällan skördade vid snudd på auslesenivå.
Väldigt torrt eller väldigt sött alltså. Det verkar ha uppstått en lucka mellan ungefär 9 och 60 gram socker per liter, och jag som gärna rör mig i lite lägre öchslegrader kan inte låta bli att sörja en smula. Jag kan faktiskt inte riktigt begripa tyskarnas totala trockenvurm. För medan baktung, småbesk riesling med alkohol uppåt 14% går att hitta på många håll är den lätta, källvattenfriska steniga nektaren med ypperlig balans mellan sötma och skyhöga syror tamejtusan helt unik för Tyskland. Men samtidigt är jag oftast inte sugen på en simmig och söt dessert när jag öppnar en flaska riesling. Som ni hör gillar jag kabinett...
Å tredje sidan - man skall som bekant aldrig stirra för mycket på siffror när det handlar om akohol, syror eller socker. Det är faktiskt vad som finns i glaset som räknas, och balans och munkänsla är allt. En som är en mästare på att finna balansen även på lutande underlag är Hanno Zilliken, och hans nollnior sägs vara något alldeles extra. Men en riktigt fullmatad kabinett är det, gjord på druvor med lång hängtid och delvis begynnande botrytis, och med en restsötma på dryga 70 gram per liter. En av orsakerna utöver husstilen är att Zilliken redan i och med denna årgång har implementerat de regler som VdP har beslutat skall gälla alla Erste Lage-betecknade viner från och med 2014. I korthet handlar det om ett skördeuttag på max 50 hl/ha och en mustvikt motsvarande minst spätlesenivå. Rent tekniskt gissar jag att Zilliken lika gärna kunnat sätta auslese på etiketten. Att så nu inte är fallet hoppas jag beror på den stil man vill förmedla, att det ändå handlar om en riktig kabinettupplevelse och inte om en efterrätt under falskflagg. Det är bara att lägga sina förväntningar i vinmakarens händer, öppna kork och sinnen och åka iväg...
Det räcker med en snabb sniff och en sipp för att inse att man tryggt kan lita på Zilliken. 2009 Rausch Kabinett är nämligen inget annat än ett strålande vin av den sort som gör tillvaron och själen lite vackrare. Så läckert, jag älskar det! Doftens drag av tät gulfrukt, äppelpaj, örter (dragon!) och blommor har ett härligt djup och utlovar egentligen en simmigare upplevelse än den man får i munnen. Det är svårt att inte hemfalla åt rena klyschor när man skall beskriva smaken, men här finns allt man kan önska av kristallklar transparens, klingande rena syror, Granny Smith-friskhet och en mineralkaraktär som av krossad skiffer och ostronskal. Sötman är snyggt inarbetad i helheten redan nu, och trots kraften i frukten präglas munkänslan av energi, ljus och rymd, som ett power chord på cembalo, med extra glockenspiel i refrängen. Det här är rena lyckodrycken, man känner sig som nyuppstigen ur en skogstjärn efter varje klunk, redo att möta livets vedermödor med ett leende på läpparna. Ett vanvettigt vackert vin att dricka nu eller när man vill under åtminstone 15 år. (93-94)
4 kommentarer:
så vackert du skriver. nästan så man får köpa på sig några flaskor oprovat
Eller åtminstone en och smaka själv ;-)
För min del träffade vinet precis rätt som du märker. Frågan är om jag inte måste fylla på med några fler...
Har du provat 2007:an? Hur står sig 2009:an jämfört med den?
Hmm, hittar inga noteringar om nollsjuan men trodde att jag provat den. Nollåttan däremot dracks i december 2009. Mer präglad av den svalare årgången med mindre frukt och längd, men med en fin skifferton och bra syror. Jättegott, men jag tycker nollnian är större på alla sätt. Nolltvåan dracks för övrigt för bara några veckor sedan och var helt underbar med underbara mineraltoner och fin spänst trots viss mognad. Den urtydliga limetonen som fanns för några år sedan har gått tillbaka en del till förmåpn för petroleum. Rasande vacker munkänsla med lekfull lätthet. Håller många år ännu.
Proffsen anser väl annars att nollnian är bland de bästa kabinetter Zilliken någonsin gjort. Hur mycket som kommer från ökad mognadsgrad i och med de nya Erste Lage-reglerna låter jag vara osagt... Testa en flaska vetja, finns ju kvar.
Skicka en kommentar