2001 Torres Mas La Plana

Det är närmare 30 år sedan 1970 Mas La Plana vann guldmedalj i Olympiades vinicoles Gault-Millau i Paris mot gräddan av Bordeaux. Många tycker att vinet hamnade i en rejäl svacka från mitten av 80-talet till och med andra halvan av 90-talet. I Sverige har det återkommit med jämna mellanrum, just nu finns den enligt uppgift väldigt svaga årgången 2002 på hyllorna. Själv har jag tidigare bara provat 1998:an härom året och tyckte mycket om den, så jag har ganska höga förväntningar på kvällens flaska som njutes som gräsänkling till en hängmörad club steak.

Färgen är mörkt karmosinröd med en klar kant. Doften är stor, varm och mycket druvtypisk med inslag av svarta vinbär, körsbär, jord, tydlig blyertspenna, vanilj och en antydan av rök. I munnen är vinet fylligt med god koncentration och inslag av cassis, lite sura körsbär och tobak. Tanninerna är mogna och fina men ganska framträdande. Eftersmaken är lång, god och balanserad utan alkoholhetta. Vinet känns fortfarande mycket ungt men väldigt gott. Skall man jämföra med 1998:an så var den ett snäpp bättre, mycket på grund av de läckra mognadstoner med stall och läder som hunnit utvecklats, men denna årgång känns som bara barnet ännu och kommer säkert att utvecklas fint. Det är ca 67 mil mellan Bordeaux och Vilafranca del Penedès och visst känns det (väl?) att det finns lite varmare spansk accent men det vore väldigt roligt att prova blint.