Det är väl ingen som tänker på Manchuela som en av de stora spanska vinregionerna, men det är här som vinjournalisten Victor de la Serna har sitt hjärtebarn - en höglänt vingård med kalkrik lerjord och svala nätter. Druvorna (åtminstone Syrah) är kloner från Château de Beaucastel och själv verkar han övertygad om sin terroir även om bakgrunden annars är den gamla vanliga: lågt skördeuttag ned mot 20 hl/ha, handskörd, noggrann selektion, 11 månader på ny fransk ek etc etc. Resultatet har inte låtit vänta på sig - såväl internationella som svenska vinskribenter har gjort tummen upp allt sedan första årgången 2001. Druvsammansättningen den här årgången var 83% Syrah, 9% Monastrell (Mourvèdre), och 8% Bobal.
Färgen är mörkt blåröd. Doften är stor med allmänt vinösa toner innehållandes björnbär, vinbär, kåda, tallbarr, Wunderbaumgran, lakrits, mörk choklad, lite pepprighet och fatvanilj med gräddkola och lite rök. Smaken är fyllig och ganska häftig med mörka bär, smöriga gräddiga fat, lite jordighet och Valrhonabitterhet. Sist jag smakade dominerade eken men den känns mycket mera integrerad nu. Härligt förförisk yppig koncentration och längd men samtidigt fina syror utan jolmighet eller alkoholhetta trots 14,5% enligt etiketten på den nästan löjligt tunga flaskan. Här har vi helt klart ett vin med egen karaktär och lite skit under naglarna som på ett rätt härligt sätt förenar Nya Världen-fruktighet med Gamla Världen-jordighet och personlighet. Gott och kul!
PS Dag 2 märker man hur ungt vinet är; frukten har lugnat ner sig och tanninerna är mer framträdande. Strävare men fortfarande väldigt gott, samma barrträdspräglade fruktighet men mera Gamla Världen. Resterande flaskor blir kul att följa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar