Alla har väl hört till leda om den unge Julien Barrot och hans viner, där denna cuvée utgör flaggskeppet med 100% Grenache från rankor planterade 1901 belägna i Grand Pierre granne med Château Rayas, yada yada. Hallå - har vi inte missat det som vi alla vet är det verkligt väsentliga? Nämligen etiketten. Ursäkta, men hur tusan har ni tänkt med den? Inte en enda nyckel, gotisk bokstav eller konstig påvemössa, bara pastelliga färger och ett namn som varenda vettig människa utläser med engelskt uttal. Var det det här förslaget som blev över efter lanseringen av en ny tampong eller deodorant?
Nåja, vi dekanterar. Vinet är transparent och brunrött. Och första sniffen är inget annat än en stor besvikelse, knuten och blyg med lite grillat kött och körsbär utan så mycket andra nyanser. Det är faktiskt på den nivån att vi frågar oss om vinet har lite smygkork och om vi borde öppna en annan flaska för säkerhets skull. Nja, det går inte att fälla det helt, vi får vänta och se. Till maten har det fått fyra timmar i karaffen, och...wow rent ut sagt. Ni vet hur det är när man dyker ned under vattnet; hur ljuden tystnar och man blir väldigt medveten om sig själv. Det är vad som händer med mig. Mitt i en mening, och K får säga mitt namn flera gånger innan jag är med i samtalet igen. En sniff och jag är tillbaka i den dallrande hettan med en svettdroppe längs ryggraden och skorna i sandig jord bland kämpande rankor i obarmhärtigt stekande sol. Det är mycket snack om terroir hit och dit, men det här känns som ett så ursprungstypiskt, rent och ärligt uttryck av Châteauneuf-du-Pape att det nästan är som att vara där. Och jag vet att han kanske inte håller med mig i det här fallet, men för mig är det här själva definitionen av John Livingstone-Learmonths begrepp Soil To Glass Transfer. Näsan fylls av nästan smärtsamt intensiv doft av ung frukt med körsbär, vildhallon och röda vinbär. Ett par rinnigt saftiga nygrillade köttbitar slåss också om utrymmet tillsammans med en rejäl grabbnäve jordmån med mineraler och lite järn. Underbart! Lakrits kommer till, och en mer än generös bouquet garni med herbes de provence och blommig lavendel. Vi hittar också en lätt citruston, som kanderade apelsinskal och lite vaniljkola. Munkänslan är på en och samma gång elegant slank och ruggigt koncentrerad. Syrorna är inte direkt höga men ger ett fräscht helhetsintryck, med snyggt balanserad alkohol (15%) utan eldighet men väl ett jäkla drag. Eftersmaken är vansinnigt lång med kirschlikör, rödfrukt, lakrits och mineraler och fungerar som en riktig show stopper där jag återigen tappar samtalstråden innan jag vänder mig mot K med ett leende och ett "oj jäklar". Chapeau, Julien!
Det här är knäckande bra, och träffade mitt i prick ikväll. Förväntningarna på nollfemman antog just orkanstyrka. Fast det kan man så klart inte ta hänsyn till. Jag menar, kom igen, vad är det för jäkla etikett? Jag räknar med att ni gör er plikt och låter de här flaskorna vara i junisläppet.
14 kommentarer:
Jösses, jag drack "bara" en Vieux Lazaret -05 ikväll som var så bra att jag bara satt och flinade. Vad väntar när jag ger mig på de "bättre" nollfemmorna? Vid sidan av Pauillacviner har CdP alltid varit en favorit (jag vet... inte detsamma alls) och förväntningara skruvas upp ordentligt.
Det är stor poesi att läsa din post!
Jag har inte provat Barroche än, men nu känns det som att det verkligen är dags. Jag har känt mej lite tveksam i.o.m att fransmännen själva inte har fallit för Barroche - men deras guider kräver ofta många års hög nivå innan det kan bli tal om hög ranking. En fransk akademisk tröghet helt enkelt. Det låter i alla fall helt i min stil - och helt underbart.
Bah, fransmän vad vet de? Nämen RVF har väl varit klart positiva i några nummer? De årliga guideböckerna har väl annars rätt så lång pressläggningstid. Nollniorna är väl till salu snart...
Jag blev knockad ikväll av den här flaskan, underbar ren Grenache. Prova, absolut.
Visst är det otroligt skön känsla när ett vin träffar prick - lite snett bakifrån efter att först ha varit blygt! Internationella poäng kan tas med en nypa salt idag - för just nu är det här vinet mer tillgängligt än den större nollfemman - och vi var ju tre som var överens när vi provade. Härligt att läsa din entusiasm som flödar mellan bokstävlarna....
Träffade snett bakifrån med ett direkt bedövande slag... Blir inte lätt att följa upp det här på söndagsmiddagen imorgon, men vi skall försöka ;-)
Japp, låt oss visa vår konsumentmakt och straffa ch9er med nyandliga etiketter! Jag avstår! ;-)
Det är rätta takter Ulf... och för att inte en massa oskyldiga skall frestas att köpa denna hemska etikett så kan jag offra mig på några flaskor ;-)
Det är ju faktiskt en fullt tänkbar strategi - att skydda oskyldiga från onödig och farlig exponering! ;-)
Hm, granne med Rayas alltså? Jag har ju en flaska Ch Rayas blanc 2000 någonstans i vintankarna. Vad vet du om tunnlar i vita ch9er?
Ulf - ledsen för sent svar. Oartigt, glömde helt enkelt bort det. Jag har nästan ingen erfarenhet alls av vit Ch9. De är väl i allmänhet mindre långlivade än de röda? Jag har för mig att jag någonstans läst en rekommendation att dricka direkt eller vänta kanske sju år. Å andra sidan tycker Parker att man bör dricka upp 2000 Rayas Blanc före 2011 så man kanske inte skall vänta för länge? Skriv gärna en rad om hur den var, är nyfiken.
Sans danger! Som det heter, lite modernt, googleivalistiskt översatt... ;-) Jo, planen är väl att korka upp vinet nu i sommar eller så. Annars har jag bara goda erfarenheter av vitt från Rhône/ChP. Även om det nu var ett tag sedan jag drack något sådant vin är minnesbilden att de är väldigt fylliga, munkänslan drar mot halvtorr reisling.
Hmm, du menar att man inte kan etikettsdricka det här? Illa, sannerligen illa.
Varför tar SB in sånt här, är det nån sån däringa panel som bestämt nu igen? En okultiverad flock som inte förstått att konsultera etikettsrådet först?
Tvärtom måste man klä den i säck och folie för att ens våga låta näsan närma sig?
Nää, då får det vara.
Eller så råkar jag gå förbi Regeringsgatan med min kompis som har en nyföding och av misstag tar vi oss lite Puré med hem som mellanmål. Och så målar vi över etiketten (rna) i lite naivistisk stil för att få ner den här soppan.
Ett halvårs korkskruvsångest hade plötsligt ingen chans - pang! En rak höger med korkskruven i högsta hugg så låg den där knockad.
Och äntligen - Pure 2004 skrider in i mitt kök.
Först är den aningen blyg i karaffen, men jag får ingen korkskadefeeling. Sedan, det tar bara fem minuter så öppnas dörren in till den heligaste jordgubbssylt.
Efter en timmes matlagning och ständigt sniffande i karaffen är det dags.
Mmmmmmm!
Herregud så gott. Pure 04 serverades till viltfärsbiffar som kryddats med lite ädelost, rosmarin, enbär och senap. Till det gräddkokta trattkantatreller och klyftpotatis samt svartvinbärsgelé och när den tagit slut fikonmarmelad. Viltsmaken i biffarna är hög och får en härlig skjuts av enbären och ädelosten. Ändå, Pure 04 tränger sig fram genom smakraderna och ställer sig längst fram på scen.
Mmmmmmm!
Jordgubbssylten kommer igen i munnen och blandar sig med den mildaste vanilj, med en forest floor-feeling som tar mig till Bourgogne och tillbaka. Fikon kommer (hej marmelad!), aningen örter, asiatiska kryddor (kanel, va?)nån parfym som jag inte kan sätta ord på och så till sist, mild och härlig lakrits. Lösningsmedlet från er not anar jag, men det stör inte mig alls - tar mig bara en sväng till Piemonte och det är ju aldrig fel.
Jag har haft enorma förväntningar på den här, så enorma att det tog mig ett halvt år att brotta ner korkskruvsångesten - och de förväntningarna uppfylls med råge. Så underbart elegant, så underbart rent med ändå komplext. 06 var en ångvält, en alldeles underbar ångvält men det här är min stil.
Poäng? Jag kan inte, men för mig räcker nog inte 93.
Underbart, Henrik! Jag har några flaskor kvar, känns som läge att göra ett återbesök.
Jag har svårt att se det bli så mycket bättre med mer lagring, men det är verkligen inte på väg over the hill.
Njuta dem i sin egen takt, utan ångest för vare sig det ena eller det andra tror jag är det som gäller.
Skicka en kommentar