Vår ohemult långa sommarledighet börjar lida mot sitt slut. Vi tror att bästa botemedlet mot vardagsångest är en torsdags-Pauillac, uppbackad av hängmörad Clubsteak och potatisgratäng. Vi fortsätter på vårt lösa tema att prova 2002:or. Den här gången misstänker vi dock att vi är lite väl tidigt ute, varför flaskan korkas upp i god tid som tur är -ett första smakprov visar knuten doft med rejäl tanninstruktur. Till maten efter några timmars luftning är dock vinet i bättre form. Doften har hunnit veckla ut sig till klassisk Bordeaux med de vanliga komponenterna av svarta vinbär, jord, kaffe och en gnutta mint, men det har även tillkommit lite skomakarverkstad, plommon och en kryddig cederton. Det finns också som vanligt i den här årgången lite gröna toner som den här gången drar mest åt kryddhyllan: timjan, oregano eller är det möjligen salvia? I munnen är vinet medelfylligt med rejäl strävhet parat med en koncentration och längd som är klart bättre än det fåtal nolltvåor vi har provat hittills. Vinet var som bäst till osten, men kändes fortfarande väl ungt och tjurigt strävt. Det här tycker jag är den godaste 2002:an hittills, men inte full utdelning trots lång luftning. Låt ligga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar