Det blir improviserad skaldjursfrossa idag då vi hittade låga dagspriser på färsk hummer och krabba. Tillhörande Chablis 1er Cru, som vi senast drack för två år sedan, har ljusgul färg. Doften är härligt ursprungstypisk med äpplen, lite krusbär, citrus, kanske en gnutta nötter och slösande mineralitet. I munnen är vinet allmänt rundare och med trubbigare syror än senast. Frukten har tonat ned sig betydligt till förmån för ostronskal och våta stenar som fungerar utmärkt till skaldjuren. Smaken är ändå ganska intensiv med en trevlig typisk grapefruktbitter eftersmak. Gott, men det var godare i sin mera bångstyriga ungdom. Frågan är om det är värt att lagra längre? Någon annan kanske har erfarenhet av hur äldre årgångar utvecklat sig?
3 kommentarer:
Jag har ingen erfarenhet av just det här vinet, däremot har jag vid ett par tilfällen blivit besviken på J-M Brocards Grand Cru Les Clos. Tror att det var årgång -99 resp -00 som jag sparat i ett par, tre år efter inköp men som visade en ganska platt och livlös form vid provning. Inte uppenbart korkdefekt men liksom dovt och intetsägande. Någon flaska var dock strålande, vilket gör någon korkvariation ändå trolig. Har läst en del om Bourgogner från sent 90-tal som oxiderat ovanligt tidigt. En av mina mer vinkunniga vänner uttryckte visst tvivel för hur länge Brocards chabliser egentligen skall lagras - samtidigt läste jag nyligen om en provning där -96 av samma vin testades med toppbetyg.
Tja, ingen direkt hjälp, kanske, men visst verkar det vara läge att dricka ur?
Det är väl många som tycker att Brocard knappast tillhör eliten i Chablis, och lika många som är lite trötta på det "monopol" han har på chablis i SB's sortiment. Men en 1er Cru skall ju inte börja tröttna redan fem år efter skörd varför man frågar sig om det kanske bara handlar om en dum period och att frukten kommer tillbaka? Å andra sidan har jag också hört flera uppgifter om märklig kort livslängd för just Brocards viner. Utöver fler flaskor av det här vinet har vi också några 2002 Les Clos vi inte smakat ännu. Kanske läge att ta dem åt det unga hållet?
Nåja, den här flaskan var ju inte helt under isen men kändes en aning trött. Någon uppenbar korkdefekt märktes inte. Tack för input hur som helst.
Drack hans Beauroy 2002 för några månader sen och tyckte den var riktigt bra! Den hade kommit in i ett mer moget stadium och hade "köttat" till sig. Montée de Tonerre ska ju vara den mest långlivade av 1er cruerna och den mest "austère" (vad det nu blir på svenska) som kan ha längre perioder av tunnlar. Har inte vågat pröva några Tonnerre 2002 än så de får ligga ett tag till.
Detsamma gäller Les Clos hos Grand Cruerna som behöver mycket tid...
Skicka en kommentar