Till färdigköpta delizie fyllda med skinka, zucchini, emmenthaler och tomat premiärsmakar vi den här nollfyran från La Spinetta som hälldes i dekantern lagom när maten stod på bordet. Doften är initialt mörkt animaliskt köttig med inslag av plommon vilket för ett kort ögonblick för tankarna åt Spanien, men det finns också rikligt med italienska körsbär. Direkt efter dekanteringen och en tid därefter noterar man också en lite stickig doft av nagellack/aceton/terpentin som lyckligtvis dämpas efter hand. Det finns också initialt aromer med inslag av sälta som för tankarna åt matjessill/ansjovisspad. Huga, det här var lite spretigt. Efter hand under middagen utmejslas dock mer klassiska aromer av mörka körsbär, vildhallon och även lite blommighet med inslag av rosor och violer, allt på en bakgrund av ganska generösa doser rostad ek med gräddkola, kaffe, vanilj och mörk choklad. I munnen finns det bra drag med mer körsbär, hallon, lakrits, vanilj och kaffe innan allt avslutas i en väl bitter, något eldig eftersmak med inslag av Valrhona och ektanniner. Hmm, gott och modernt men jag tycker det saknas lite fräschhet och hade gärna sett lite mer finkänslig ekbehandling. Framför allt eftersmaken känns lite väl bitter och tung i gumpen av alla rostade ekaromer. Å andra sidan har vinet helt klart stoppning för en kortare tids lagring och låta eken integreras, och sista glasen var bäst. K tyckte vinet var urgott, speciellt efter en väl genomförd tjejmil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar