Efter en dag i pulkabacken inviger vi vår nya Le Creuset med att laga Daube Provencale enligt Anthony Bourdains recept. Medan lammet puttrar med selleri, kalvfond, morötter, apelsinskal och bacon i den orangea grytan öppnar jag en Côte Rôtie 2001 Domaine de Bonserine La Serrasine impulsinköpt i Bryssel. Ljusrött, tunt och snipigt och en riktig besvikelse. En flyktig antydan av röda bär och aromatisk Viogner men ett riktigt magplask till ett hutlöst pris, ca 320 kr när det begav sig. Vi sparar resten av flaskan för ny påtitt imorgon om den mot förmodan skulle befinna sig i den berömda syrahtunneln men skall man tro Gault Millaut eller Livingstone-Learmonth verkar denna amerikanskägda cuvée inte uppvisat särskilt mycket kvalitet ens i sin ungdom.
Maten är snart klar och istället för att hoppas på underverk i dekantern korkar vi upp en flaska 2004 Le Clos de Caveau Vacqueyras som släpptes nu i februari. Vilken skillnad, djupt purpurrött, varmt kryddigt med Grenachetypiska körsbärs- och hallonaromer, mjukt och lite eldigt. Vecklar ut sig på bredden och längden efter ca 30 minuter i karaff. Alldeles utmärkt att dricka nu och över de närmaste två åren åtminstone. Skall jämföras med en Côtes-du-Rhône Villages snarare än en Châteauneuf-du-Pape och i denna klass föredrar jag denna framför både Guigals i mitt tycke lite småtrista Côtes-du-Rhône och Santa Ducs trevliga men monolitiska Les Quatre Terres. Finns fortfarande en hel del flaskor kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar