fredag 26 april 2013

2009 Shafer Cabernet Sauvignon One Point Five


Massor med sötfrukt! Smaskiga nya ekfat! Dryga femton procents tjong! En fluffig munkänsla som gjord för att skänka omedelbar njutning!

Nej, det är inte direkt vad som brukar hyllas i bloggosfären. Sådana här grejer brukar avfärdas som rena barngodiset. Vem bryr sig? Jag kan inte tänka mig ett skönare vin medan just den här fullspäckade jobbveckan just den här våren når sitt slut. Shafer verkar ha en förmåga att skicka målsökande missiler rakt in i mitt lustcentrum.

2009 One Point Five sitter perfekt till kvällens amerikanska sirloin steak, men är precis lika god på egen hand efteråt. Bara en sån sak. Den stora, varmjordspräglade doften är snudd på karikatyrmässig i sin druvtypiskhet, och blir bara bättre och bättre efter hand. Cassis, jord, paprika, menthol, köttsaft, violer, lakrits/salmiak, örter, lite vanilj. Och så den där avslappnade, öppna munkänslan som ändå hålls ihop av syrorna och de sandiga, finkorniga tanninerna. Finstämd finess finns det gott om i andra viner, här snackar vi fullt ställ.

Jag ser att tidigare årgångar fått mig att gagga om dekadens, plyschsoffor och luftgitarrer. Det här är på samma nivå. Gillar man inte sådana här grejer kommer inte den här nya årgången att ändra något. Vi andra sparkar av oss skorna, sjunker ned i den där soffan, samlar ihop dem vi gillar mest och häller upp ett stort glas.

PS. Nyhet i BS nu i april.

PPS. Äh, vad katten. Det här vinet verkar locka fram Youtube-klippen. Här har ni soundtracket. Den här tolvan är som vinet - lite mainstream, lite puckad, snyggt gjord, jäkligt bra... Bara att knäppa upp en knapp och våga släppa loss. West Coast...

9 kommentarer:

JD sa...

Det här är en riktig favorit hos mig. Drack den till Beef Wellington på AG:s för några månader sedan. Helt fantastiskt! Tack för upplysningen om tillgången genom BS. Dags att fundera hur många extra flaskor man få ihop genom att inte äta något resten av månaden. ;-)

/JD

E och F sa...

Har testat ett par gånger och tycker den är riktigt bra! Lika bra som låten skulle jag säga! Inget att skämmas för att man dricker Napa Cab, det är bara härligt (oftast)!

Anonym sa...

Hur skulle du jämföra kvaliteten på denna med dunn howell mountain 2008 som jag vet att du provat? (Har redan några av shafers 2009 men är intresserad av dunns 2008.)

Martin P

Frankofilen sa...

Martin - för mig ligger Dunn på en (ännu) högre nivå. Mer djup, lite vildare, mycket mer mineraler.

Anonym sa...

Det ante mig! Det får helt enkelt bli ett gäng howell mountain också ;) And by the way om du har provat Leoville Barton 2003 hur bra är den?

Martin P

Puteljen! sa...

Jag tillhör väl gänget som brukar rynka på näsan åt "syltbomberna" även om jag anser mig som allätare. Men va fan! Vinet låter ju helt oemotståndligt när du beskriver det. Det blir att klicka hem ett par flaskor för att stifta närmare bekantskap.

Frankofilen sa...

Martin - sorry, inte provat 2003 Léoville Barton.

Puteljen! - Shafer tangerar gränsen för vad jag klarar när det gäller känsla av fenolisk mognad och värme, men krånglar sig på något vis alltid in på rätt sida. Your mileage may wary...

Puteljen! sa...

Efter att ha bekantat mig med ett par flaskor så tror jag att min tolerans ligger något snäpp lägre än din. Jag ser kvaliten, men uppskattar den inte riktigt. Med det sagt så har både frugan och svärfar en helt annan åsikt, och undrar varför jag inte köper mer sånt här, istället för de snipiga surkart till viner jag brukar servera. :)

Frankofilen sa...

Hehe, som sagt det beror på hur mycket fruktmognad man pallar. Man kan ju inte dricka surkart hela tiden ;-)