.JPG)
Här har vi ett rent dream team ur den nya kaliforniska vågen. RPM står nämligen för Roberts Parr Meyers. Japp, mästersommelieren Rajat Parr har strålat samman med Nathan Roberts och Duncan Arnot Meyers för att göra kalifornisk gamay.
Den stilistiska målsättningen känns rätt uppenbar om man har provat dessa herrars andra viner (Sandhi, Domaine de la Côte och Arnot-Roberts). Annars kan den röda vaxförslutningen tänkas ge en ledtråd, den sitter nog där som en hyllning framför allt. Eventuella kvarvarande frågetecken rätas ut när man ser gubbsen posera med självaste Jean Foillard på hemsidan.
Frukten hämtas från högt belägna granitjordar i El Dorado County. Två vingårdar bidrar med druvor: Barsotti och Witters; bägge odlade av gamaypionjären Ron Mansfield. Det här är samma druvor som Steve Edmunds använder till sin Bone-Jolly, som vi drack i början av sommaren. Och nog kan man finna likheter mellan dessa viner.
Men 2012 RPM Gamay har aningen mörkare karaktär, och dessutom mer längd och djup även om helheten fortfarande handlar om rödfrukt och svalhet. Hallon och körsbär väver skinande rena slingor tillsammans med lite svart te och skogiga drag av undervegetation. Det finns lite krossad sten också, även om mineralitet kanske inte är det första man tänker på. Det här liknar mer Corcelette än Côte du Py, om man nu måste jämföra med Foillard.
Smaken sköljer in med med svalhet, renhet och en struktur som vittnar om en hel del oavstjälkade klasar. Munkänslan är påtagligt ung, men inte oavvisande. Fina apelsinsyror och lite kryddighet hänger kvar i svansen. Som grannen sa: fjolligt hipstervin. Hur smarrigt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar