lördag 18 april 2015

2007 Fontodi Vigna del Sorbo

G

Vi lagar melanzane alla parmigiana. Eller kanske man skall säga eggplant parmesan? Jo, jag vet att stora delar av Italien anser att det är just deras rätt, men för mig har den alltid känts mer New York-italiensk än italiensk. Speciellt som vi sneglar på Mario Batalis recept, och kanske speciellt som vi begår den sannolika dödssynden att stapla secondosecondo. Det vankas nämligen en bit utskuren ryggbiff till gratängen. Jag kan höra ända hit hur det kokar nere i södra Italien...

Men vad gör väl lite förbannelser slungade av syditalienska matronor? Fugget about it! Det är gott ju. Mozzarella, tomatsås, parmesan och rejält maillardiserat kött, medium rare på insidan. Och så lite jazz i högtalarna. Jag kan nästan se Brooklyn Bridge därborta. Till det här behövs förstås ett italienskt tjut med internationell accent. Vad sägs om lite cabernet sauvignon inblandad i sangiovesen? Lägg till två jäkla år i franska småfrallor, och en massa poäng hos amerikanska vinjournalister. Femton procent tjong får man på köpet.

Jag hör hur det låter. Det här är ju inte alls vad jag söker i min Chianti nu för tiden. Det borde inte funka, men det gör det faktiskt. Som en humla lyfter Fontodis 2007 Vigna del Sorbo, och det redan från början även om vinet blir ännu bättre efter några timmars luftning. Jag var lite rädd för en knepig mellanfas där frukten krypit undan och faten lagt ett tätt lock på vinet, men det här går definitivt att dricka nu.

Snarare infinner sig frågan om det verkligen blir bättre på sikt? Årgången var som bekant varm, och är det något som stör så är det alkoholen. De femton procenten har en liten men märkbar brännande tyngd, mer nu än för några år sedan, och så börjar frukten få en liten torkad balsamisk karaktär. Det finns en njutning i det här omedelbara, snygga bygget som man inte vill skall förloras med en åldrad balans.

Annars är det inte mycket att klaga på. Faten sitter där de skall, med tobak och ljusa kryddor men utan klet, däremot lite begynnande drag av stall och kött. Körsbären har fortfarande lyster, och tonerna av grus, thé och örter har fritt spelrum. Munkänslan är tät och lyxig, med friska syror och tanniner lika välkammade som en ung Frank Sinatra nyss utkliven från frisören i Hoboken.

Det här är och har alltid varit en Chianti mest lämpad för en rejäl köttbit. Erbjuder man den matchningen funkar det klockrent. Gott.

PS. Tidigare bloggad här och här.

8 kommentarer:

Italienska viner sa...

Puh, får skallebank bara av läsningen...;)

Parmigiano är nog, sitt amerikanska rykte till trots, en av de riktigt traditionella italienska paradnumren. Dess sicilianska ursprung har inte hindrat den här rätten från att bli populär i istort sett hela Italien, vågar jag drista mig att påstå. Jag har alltid betraktat den som en klockren contorno så en köttbit till är på inget sätt en dödssynd, i min petty bok.

/Patrik

Frankofilen sa...

Skallebank trodde jag bara drabbade Sturkö och Hummerknivsöder? Något med vattnet, currykryssen och bristen på aluminiumfolie på lokala ICA?

Jag lagar ju bara svennebananitalienskt, och äter tex gärna en liten bit kött till svamprisotton också (huga). Googlade faktiskt lite, hur ser man egentligen på den här rätten? Lite citat:

"assolutamente primo e secondo insieme!!!!una bomba!"

"Come tutti sanno chi lavora nei ristoranti la parmigiana è un piatto unico"

"In effetti è un piatto molto ricco e di non facile digestione. Dopo una porzione non ce la faccio a mangiare altro, al massimo un'insalata."

"Le melanzane sono un secondo. Possono anche essere un antipasto se non sono molto pesanti."

Burp. Men gott är det. Och jag håller med dig. Men det behövs lite cabernet i sangiovesen till köttet ;-)

Skämt å sido - provade du någonsin den här? Jag HATAR ju verkligen surkörsbär och bitter choklad, men det här funkar. Fast jag är ju glad att inte all Chianti är så här.

Italienska viner sa...

Vadå? Fyra lusiga lösryckta citat - det finns 60 miljoner italienare, mind you, och de flesta brukar ha en åsikt om sånt här. Själv är jag född i Sverige och följdaktligen irrelevant. ;)

Kan inte erinra mig att jag smakat och efter att läst dina beskrivningar är det något som säger mig att jag borde kommit ihåg om så vore fallet...

/Patrik

Frankofilen sa...

Inköpt efter hajp av FV såklart. Funkade den här gången ;)

Italienska viner sa...

Ah FV - Ye Olde Quercus Pusher. Hade vi bott i USA kunde vi kanske gått samman och krattat ihop en fet stämning? ;)

/Patrik

Frankofilen sa...

Jag kommer osökt att tänka på några flaskor Argiolas Turriga som ligger till sig... Skall vi sikta på sådär $500 miljoner?

Henrik sa...

Intressant. Jag har druckit upp för länge sen ...
Jag gillade den stenhårt, men tänkte INTE låta den bli Fonterutoli-Cola.
Vad gäller Eggplant, Parma är inte en förort till Bronx.
Ehuru jag kan tänka mig att the Caliph vill det ;-)

Frankofilen sa...

Hela världen är en förort till the Bronx ;)