söndag 18 maj 2008

2005 Domaine le Sang des Cailloux Cuvée Doucinello


Nyfikenheten blev för stor! Vi vill genast smaka denna nysläppta Vacqueyras trots att vi tänkt vänta. Redan ryktet och Parkers snack om att vinet "is a beauty" fick oss att plocka korgen full, men när ni-vet-vem dricker vinet två gånger på en vecka, ordnar vertikaler med äldre årgångar, och pratar om essensen av södra Rhônedalen så åker korkskruven fram till kvällens kyckling med provençalsk touch.

Vi dekanterar det ungt blåröda vinet, tar en sniff och...greetings, Dark Lord. Man möts av ett riktigt mörkmurrigt, nyvaket vresigt vin med så kopiösa mängder skitig funk att man nästan ryggar tillbaka. Förlåt att vi störde... Darth Vacqueyras får morna till sig i dekantern i väntan på maten. Efter en dryg timme smakar vi igen, och nu är vinet på lite bättre humör. Fast det är fortfarande riktigt mörkt med frukt någonstans mellan moreller och svarta vinbär. Massor av grillat kött trängs om utrymmet tillsammans med blod, järn, rost, jord, rök, läder, lakrits, anis och lite hederlig gammaldags gödselhög. Som ett medeltida slagfält. Rikligt med typisk garrigue utblandad med barrighet. I munnen är vinet fylligt med mjuka tanniner, relativt låg syra och ett likörliknande lite eldigt och tonic-bittert slut. Fin koncentration och längd, men kanske väl bittert.

Snacka om bonnavin! Vilken personlighet! Mörkt och lite hotfullt med massor av animaliska inslag. Mourvèdrekomponenten känns mycket högre än de angivna tio procenten. Rena slakteriet tycker K, och vi börjar associera till en tavla av Bosch eller Bruegel. Jag kan tänka mig att det här kan dela upp vinälskare på samma sätt som 2004 La Tour de By. Antingen går man igång på det, eller så blir det bara för mycket. Verkligen inget charmtroll eller nybörjarvin för den som vill se vad södra Rhônedalen handlar om, snarare överkurs. Själv tycker jag det är ganska läckert, men tvekar en aning inför allt det mörka och animaliska. Men så brukar jag ju heja på röda laget först och främst. Framför allt känns det som att det krävs en del tid i källaren. Det lär bli en mycket spännande resa.

PS. Det är alltid roligt med personliga viner som berör och sätter fart på associationerna. Billigt Vin tänker Voodoovin... bara att hålla med.

4 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Jesus, här vänder man ryggen till en kort helg, och whammo, så är bloggen full av nytt godis. Att jag borde springa och skaffa lite stenblod har jag ju fattat redan, och även om jag inte hittat några tusenlappar under kudden än hamnar ännu en sten i vågskålen. Den där mourvèdredosen plus blod och järn låter fantastiskt. Tack för välskräddad läsning. Är det förresten bocconcinikorvarna från Daglivs jag anar på bilden?

Apropå the Dark Lord har du väl sett den här pärlan, hoppas jag?

Frankofilen sa...

Det är faktiskt salsiccia di cinghiale från NK's charkdisk, inte så dumma.

Jodå, den blåe Darth har jag skrattat gott åt. Lysnade klipp-och-klistra. Vad skulle man göra utan internet?

anders wennerstrand sa...

Jobba?

:)

finare & vinare sa...

Vad bra att ni föll för trycket så att vi fick läsa dessa mustiga rader! Tonic-bitterheten (kärnbitter tyckte vi) verkar ge med sig, att döma av nollnollan... och det känns ju bekant från andra sydfranska ungfruktiga viner (nyligen hade Laurent Miquels syrahvin 2003 Saga Pegot Faugères tappat sin kärniga bitterhet efter knappt ett par år). Spännande ska det i alla fall bli att följa det här vinet framöver...