fredag 15 januari 2010

2004 Château Branaire-Ducru


Känns historien igen? Fint, gammalt anrikt slott som verkar varit lite på dekis en period för att på senare år ha återfunnit formen i takt med att den nye ägaren plöjt ned en del pengar. Vindoktorn har som vanligt hela historien. Det blir Saint-Julien i glasen ikväll.

2004 Branaire-Ducru öppnar med en synnerligen läcker doft där de sedvanliga inslagen av kafferost, ljus tobak och jord får sällskap av blommiga, Margaux-lika parfymerade toner som även tangerar hudkräm. Frukten har en lätt degenererad, slampig touch på alla svarta vinbär och plommon; det känns som att vinet flörtar en del med modernisterna även om stilen och årgången absolut har fötterna djupt parkerade i det traditionella. En mild stallighet väcker intresset ytterligare, oj vad svag jag är för sånt här. Härligt!

Smaken är kanske någon nyans slankare än man förväntat sig efter doftens parfymångor, men med en fin ryggrad av syror och finmaskiga tanniner. I munnen känns det som att frukten kliver tillbaka till förmån för struktur och inte minst terroir: här hittar man både fuktig jord och en mineralisk känsla. Eftersmaken är syrlig, läskande och mer än hyggligt lång där tanninerna nafsar skönt. Gott att dricka nu, även om det allra bästa säkert ligger framåt i tiden. En skön nollfyra som gör mig glad. (90)

PS. Återigen har det blivit lite kallare. Vila i frid Teddy Pendergrass, du var en av de allra, allra största. Även iklädd en fullständigt bisarr träningsoverall med magen bar...

12 kommentarer:

Björn sa...

Tack, Franko. Jag tycker att det är viktigt att få skratta lite när vi minns dem som lämnat jordelivet, och dräkterna är så absurda i sin utformning att det inte går att låta bli att dra på smilbanden. För mig är Teddy Pendergrass ingen gammal idol direkt, men han var mannen som fick hålla i startpistolen när Whitney Houston skulle lanseras. http://www.youtube.com/watch?v=VoS9lMSfhrk

Henrik sa...

Träningsoverall?
Jag tror inte Teddy riskerade att gå hem ensam på kvällarna från diskot, direkt.
Jag är annars lite kluven till en hel del soul. Många, inte minst Whitney H och Aretha F to name but a few, har sanslösa röster, men få har orkat ge dem en låt värd namnet. Det är som att ingen orkar slösa bort energin på låten när rösten finns.
Teddy Pendergrass hade rösten, men också många gånger låtarna.
Vila i frid.

Branairen låter fin den med - både låt och röst.

anders wennerstrand sa...

Kul! Jag älskar det här slottet, fast jag har inte druckit de yngre årgångarna. Låter ju som ansvarsfull modernisering, i alla fall. Vi ser fram emot omprovningen framåt 2014.

Vintresserad sa...

Branaires 2004 var ett av mina favoritviner på Tryffelsvin-provningen i september 2009. Just ena foten hos modernisterna och den andra i traditionen var mycket bra och intressant. Har sedan dess letat efter tillfälle att handla till inte orimlig peng, men det tillfället har inte infunnit sig än. Otroligt bra vin var det iallafall, och kul att läsa om. Det blir StJulien här ikväll... fast enklare vin och årgång!

Frankofilen sa...

Björn - jag har ofta svårt för soulmusik inspelad efter 1979, men är rätt svag för Whitneys tidigaste alster. Vilken röst! Och Teddy är ju Teddy. Mamma Cissi Houston har förresten gjort en rätt skön cover på Ronettes "Be my Baby" där man kan ana var Whitney fått stämbanden ifrån.

Henrik - mycket av det som gavs ut på Philadelphia International under Gamble & Huffs översyn är skrämmande bra. Riktigt starka låtar fanns det gott om, påfallande ofta gick de bästa till just Harold Melvin & The Bluenotes för att få pendergrassbehandlingen. Fast The O'Jays går ju inte heller av för hackor...
Som vanligt kom det vita engelsmän och stal godbitarna. Både Simply Red och The Communards bör sända en tacksamhetens tanke till Philadelphia när de kollar bankkontot.

Anders - ansvarsfull modernisering, visst. Det här var riktigt snyggt tycker jag.

Vintresserad - kul, det här vinet verkar ha gjort väldigt väl ifrån sig hos Tryffelsvinen. Visst kom det väl en laddning bland nollfyreprimörerna på monopolet? Vore trevligt om andra årgångar kunde leta sig hit. Just den här flaskan köptes för ett halvår sedan i Frankrike för dryga tvåhundringen...

Björn sa...

Visst är det den tidiga Whitney Houston jag gillar. Jag köpte även platta nummer två och tre, men de lyssnar jag aldrig på. Första plattan är dock enligt mig ett av de bästa alubumen som givits ut någonsin. Det är fortfarande en av de plattor jag helst lyssnar på, men annars dricker jag hellre Bordeaux än att hålla reda på vad fröken Houston sysslar med nuförtiden.

Niklas Jörgensen sa...

Jag köpte nollfyran för £12,50 flaskan en primeur för några år sedan....the good old days. Och ja, även jag var enormt glad när jag provade den hos svinen i höstas!

Henrik sa...

Simply Red? Är inte det en sådan där volleyboll som via en rejäl omloppsbana landar som vingårdsnamn hos Cliff Lede?
Bredvid Supertramp, t ex?

Björn sa...

Henrik, jag tror knappast att någon hyggligt förståndig person skulle nappa på namnet "Simply red" för ett vingårdsvin. Om man smakar på namnet lite grann så känns det snarast som ett vin som bjuds ut i tetra eller box.Varför inte Frithiofsson Simply Red t.ex.;-)

Frankofilen sa...

Niklas - har du en låda av det här för €12,50 är det bara att gratulera till ett klockrent köp. The good old days, indeed...

Henrik - hos Cliff Lede ligger ju redan Fleetwood Mac (Landslide) bredvid Supertramp. Men håller med om att Simply Red är ett strålande namn ;-)

Niklas Jörgensen sa...

£12,50 en primeur. När jag kvitterar ut den så tillkommer skatt £1,60 per flaska och moms 15%. Men ca £16 per flaska är överkomligt och med frakten hem så 225,- flaskan. det kan man leva med...

Men 2004 var också den sista årgången med vettiga priser i BDX.

Henrik sa...

Björn, kolla här:
http://frankofilen.blogspot.com/2008/10/cliff-lede-vineyards.html
I posten kan du sedan klicka på ett ställe och hitta till namnen på Cliff Ledes vingårdsnamn.
Visst, han kanske behöver en knuff av Frithiofsson för att välja just Simply Red, men jag tycker att det känns som att det passar in.

Och Niklas J, 225 pix låter klart överkomligt för Branaire. Synd att bordelaisarna inte behöver vara vettiga längre.