Don't try this at home, kids. Det här vinet är knasigt knutet och primärt, och behöver sova innan det är dags att dra korken. Precis som man kunde förvänta sig, men av alla nollsjuor är Vieux Donjon en av dem jag sett mest fram mot att smaka. Alltså står man här en söndageftermiddag med korkskruven i handen och näsan i kupan och undrar vad som hände.
Till en början finns nästan ingen doft alls, bara lite mörkt muller i botten av glaset tillsammans med en del reduktiv unknad. Sakta och motvilligt dyker fler intryck upp: körsbär, korinter och hallon följda av garrigue, barr och bark. Hjälp, vad är det för hotfullt djur som lufsar där bakom stammarna, plötsligt frigör sig en massa rått kött, blod och brettiga, animaliska inslag. En synnerligen komplex, exotisk kryddighet är för mig ett signum för producenten, och här finns som vanligt hela bazaaren inklusive rökelse och sandelträ, fast i nedtonad form. Efter några timmar i öppen flaska höjer sig några lätta, parfymerade ångor av lavendel och violer från mörkret där det råa köttet visst har hamnat på grillen, och sakta, sakta börjar vinet lossa på pyjamasen och blotta sina behag. Under kvällen hinner doften bli riktigt härlig och ganska komplex, men slampig vidöppen nollsjuefrukt? Leta någon annanstans...
Smaken är förstås knuten och påtagligt ung med en hårt tvinnad kärna av frukt. Hela bygget är väldigt primärt och kommer garanterat att släppa loss på ett annat sätt med lagring, men samtidigt är det svårt att inte imponeras över byggstenarna redan nu. Tanninerna känns mogna och finmaskiga som ett sammetstyg, och syrorna är de överlägset bästa jag har stött på i en nollsjua - höga och fina, rent av saftiga med apelsinkänsla. Munkänslan är slank utan tillstymmelse till hetta eller eldighet; alkoholen är fullständigt bortblåst och balansen känns klockren redan nu. Avslutningen är torr och mineralisk med en visserligen lång men samtidigt lite kartig, örtig eftersmak där det också finns en knivsudd tonicbitterhet. Fin, traditionell stil som jag tycker så mycket om, men ungt, ungt...
Det här är förstås inte äckligt att dricka i nuläget, och visst kan man locka fram en hel del njutning om man ger det tid, inte minst från doften. Samtidigt är inte långluftning samma sak som flaskmognad, och har ni bättre karaktär än jag så låter ni vinet sova sig i form med väckarklockan inställd på 2014. Då kan man säkert få riktig knakelibrakjuice i glaset... (91-92++)
7 kommentarer:
Det här låter PRECIS som man hoppades att det skulle vara! Jo, våra buteljer ligger redan och sover sin skönhetssömn. Få se om väckarklockan lyckas väcka dem. Tack för skön provkörning...
lovar att inte röra mina innan 2015. och eftersom komponenterna finns på plats kommer det att bli skitbra grejer.
Låter mycket spännande... var har du handlat?
Visst är det precis som man trodde, men jag hade hoppats på lite mer flash redan nu. Och visst lär det bli rediga grejer om allt går som det skall...
Vintresserad - kolla tex Gute Weine. Verkar finnas flaskor kvar för €32,50...
En fundering bara; är det inte ett rätt högt betyg för ett vin som mest verkar uppvisa potential? Går ni på känn när ni sätter era betyg eller följer ni Parkerskalan strikt? (allmänt utslungad fråga)
Sitter själv och funderar på att börja betygsatta de viner jag provar eftersom jag tror det tillför något men vet inte riktigt hur. Som exempel är ju de sista 10 poängen i Parkerskalan skitsvåra för en nybörjare...(the overall quality level or potential for further evolution and improvement—aging—merits up to 10 points)
Samtidigt gillar jag Juhlins variant med potentiell maxpoäng inom parentes. Men hursomhelst blir det nog en del gissning och tyckande hur man än gör.
Annars får det väl bli sensorisk analys...
Vad? Poäng som är en så säker och exakt vetenskap ;-)
Jag använder Parkers skala där ett vin får åtminstone 50 poäng om det är vått. Däremot erkänner jag gärna att jag inte alltid sitter och noggrannt spjälkar upp betyget i Parkers beståndsdelar som 5 för färg, 15 för doft, 20 för smak etc (det gör ju inte Parker heller enligt uppgift, han ser poängen direkt och intuitivt), så visst kan man kalla det lite att skjuta från höften.
Juhlins variant med potential inom parantes ser ju snygg ut. Inget ont om Juhlin som verkar besitta bland de vassaste smaklökarna i världen, men att ägna sig åt avancerat stirrande i kristallkulan måste vara bland det svåraste man kan ge sig på. Jag bedömer i första hand vinet jag har i glaset framför mig som det är just nu. Själv har jag för lite erfarenhet för att ge mig på några större spådomar. Men det är klart, har man följt mängder av viner i olika årgångar från buteljering till tjugo års ålder så blir förstås profetiorna mer träffsäkra.
Den här tokunga Donjonen är svår att poängsätta eftersom mycket handlar om potential precis som du påpekar. Jo, visst är betyget högt, men samtidigt är det inte otäckt redan nu, och att kvaliteten finns där råder ingen tvekan om. Jag skulle dock gissa att poängen kommer att ligga betydligt högre när vi dricker vinet runt 2015, därav plustecknen.
Poäng eller inte är väl upp till var och en. Jag sätter poäng för min egen skull. Glöm bara inte bort att det inte finns något "facit", utan mycket handlar om personlig smak, även hos proffsen. Se bara hur olika omdömen samma vin kan få i tex WA, WS och IWC. Och så skall man nog inte ta så himla allvarligt på de där siffrorna...
Jag tror också att det skulle tillföra något, därav mina funderingar men det är ju så svårt att komma igång innan man har tillräckligt med referenser. Jag menar, man måste ju prova väldigt mycket vin innan man vet hur bra ett vin egentligen kan bli (100p)
En ovan provare borde ju exempelvis vara betydligt snålare med poängen eftersom man antagligen tror/hoppas att det finns bättre viner. På precis samma sätt borde väl påängen bli generösare allt eftersom man provat tillräckligt mycket för att inse att det blir nog inte så mycket bättre än så här.
Skicka en kommentar