Alltså, det här är väl inte så pjåkigt egentligen? Vinet är gott att dricka, det är utan tvivel välbalanserat och bjuder både på såväl en del längd som en del typiska blommiga grusmineraliska ursprungsmarkörer. Visserligen finns en ganska iögonenfallande fatbehandling med mintchoklad, kryddor och tobak, men det hela blir aldrig för kladdigt eller sötsliskigt. Samtidigt går det inte att skaka av sig känslan av att det är en smula strömlinjeformat och tråkigt med sin välkammade, tillrättalagda stil. Dessutom kändes vinet piggare och mer livfullt för några år sedan, eller åtminstone var jag betydligt mer positiv då. Frukten börjar blurra till sig och har faktiskt en gnutta drag av cola bland körsbären. Det här var sista flaskan och om vinet fanns kvar på hyllorna till inköpspris (389 pix) skulle jag inte köpa fler. Men det är lätt att bli förförd och vi dricker utan knot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar